Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORÖS l. MOROS, adj.
Ordformer
(-os 1846. -ös 1729—1878)
Etymologi
[jfr t. moros, morös, eng. o. fr. morose; av lat. morosus, som har besynnerliga seder, egensinnig, avledn. av lat. mos (gen. moris), sed (se MORES)]
(†) vresig, knarrig, tvär. Biurman Brefst. 154 (1729). Ekbohrn (1868, 1878).

 

Spalt M 1405 band 17, 1945

Webbansvarig