Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOSES mω3ses2 l. MOSE -se2, sbst.2, m.; gen. Moses’ resp. Moses, äv. Mose ((†) Mosis Tiällmann Profvis. B 2 a (1692), Hedborn 2: 243 (1843)); best. (†) Mosen (Luk. 16: 29 (NT 1526; ännu i öv. 1776)).
Ordformer
(Mose 1541—1917. Moses 1786 osv.)
Etymologi
[av lat. Moses, Moyses, gr. Μωσῆς, Μωυσῆς, av hebr. Mōseh; jfr Hjelmqvist BiblPersN 72 f. (1901)]
namn på den från bibeln bekante grundläggaren av den israelitiska religionen. — särsk. [med anspelning på 2Mos. 3: 2] i uttr. Moses’ brinnande buske, (den eg. i Mexiko hemmahörande, i Sverge stundom ss. krukväxt odlade) växten Pilea serpyllifolia Wedd. (som ser ut att ryka, då frömjölet utslungas). HbTrädg. 7: 274 (1883). Fries SystBot. 163 (1891).
Ssgr: A: MOSE-BOK; pl. -böcker. om var särskild av bibelns fem första böcker (som tillskrivas Moses). De fem moseböckerna, pentateuken. Första, andra osv. mosebok (i sht förr vanl. skrivet ss. två ord Mose bok). 1 Mose Book. (Bib. 1618; Bib. 1917: Första Moseboken; Bib 1541: Första Boken Mose). Larsen (1884). särsk. (skämts., starkt vard.) i uttr. sjätte mosebok, oeg., om kortleken. Wranér Stuesnack 56 (1884).
B: MOSES-SKÄGG. (föga br.) om långt helskägg. Den store mannen med Mosesskägget. Strindberg HMin. 2: 180 (1905). —
-STAV. (moses- 1877 osv. mosis- 1821) (i biblisk l. vitter stil) om Moses’ undergörande stav (jfr 4Mos. 20); särsk. bildl. Wallin Rel. 1: 153 (1821). Rydberg Dikt. 1: 10 (1877, 1882).
C (†): MOSIS-KLOCKA. (äv. skrivet ss. två ord) växten Campanula glomerata Lin., toppklocka; jfr -ros. Liljeblad Fl. 89 (1792). Liljeblad Fl. 133 (1816). —
-ROS, r. l. f. = -klocka. (äv. skrivet ss. två ord) Linné Fl. nr 182 (1745). Hoffberg Växtr. 87 (1784). Schulthess (1885). —
-STAV, se B.
Avledn.: MOSESK, adj. (†) om predikan: lagisk (se d. o. 2). LPetri 2Post. 38 a (1555).

 

Spalt M 1410 band 17, 1945

Webbansvarig