Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOSKÉ moske4, r. l. m. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er ((†, i vers) -r Runius (SVS) 2: 143 (1713: Mosqué’r), Franzén Skald. 3: 328 (1824, 1829)).
Ordformer
(moscha 1694. mosché (-sche, -schee) 1711—1846. moschea 1658, 1679. moské (-ke, -kée, -kee) 1771 osv. mosqué (-que, -quée, -quee) 1682—1837. mosqvée (-qvee) 1694—1752. muschia 1658, 1679)
Etymologi
[jfr t. moschee, eng. mosque; av fr. mosquée, av it. moschea, av arab. masǵid, plats för tillbedjan, till sagada, dyrka]
muhammedansk gudstjänstlokal, muhammedanskt tämpel l. bönehus. Rålamb Resa 50 (1658, 1679). (Storsultanen) var i Mosqueen at förrätta sin bön. SP 1792, nr 52, s. 2. Hahr ArkitH 162 (1902). — jfr GRAV-, KUPOL-MOSKÉ m. fl.
Ssgr: MOSKÉ-ARKITEKTUR. 2NF 18: 1181 (1913). —
-BYGGNAD. —
-GÅRD. inre gård i en moské. Hedin GmKhor. 265 (1892). —
-KUPOL. Strindberg HMin. 2: 110 (1905). —
-LAMPA. glaslampa avsedd att hänga i taket i moskéer. 2NF 9: 1285 (1908). —
-TORN. Heidenstam Svensk. 2: 209 (1910).

 

Spalt M 1412 band 17, 1945

Webbansvarig