Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUCIN musi4n l. mɯ-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. muzin, eng. mucin; av fr. mucine, till lat. mucus, nässlem. — Jfr MUCILAGINÖS, MUKÖS]
kem. slemämne (sammansatt äggviteämne) förekommande i saliv, senor, brosk, bindväv o. d. samt i kräldjurs o. fiskars hud. MedArch. I. 3: 40 (1863). Blomstrand OrgKemi 279 (1877). — särsk. (†) kem. benämning på ett i vetegluten befintligt slemämne. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 296. Därs. 1842, s. 208.
Ssgr (i allm. kem.): MUCIN-ARTAD, p. adj. Hammarsten FysiolK 70 (1883). —
-HALTIG. 2NF 19: 184 (1913). —
-KÖRTEL. anat. körtel som avsöndrar mucin. Hammarsten FysiolK 181 (1883). —
-ÄMNE. Hammarsten FysiolK 70 (1883).

 

Spalt M 1511 band 17, 1945

Webbansvarig