Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUHAMMEDAN mɯham1eda4n l. mu-, l. 10—, l. MOHAMMEDAN mω- l. mo- l. må-, l. 10—, förr äv. MAHOMEDAN l. MAHOMETAN, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(mahom(m)edan 1783—1885. mahometan 1680—1852. mohammedan (-hame-) 1781 osv. muhammedan (-hame-) 1843 osv.)
Etymologi
[jfr t. mohammedaner, eng. mohamme dan, mahometan, fr. mahométan, senlat. ma(c)hometanus, adj.; avledn. av MUHAMMED, namn på en arabisk religionsstiftare (c. 570—632)]
anhängare av muhammedanismen, islamit, muselman. Brask Pufendorf Hist. 329 (1680). Almqvist GMim. 1: 91 (1841).
Avledn.: MUHAMMEDANISERA, v. ombilda (ngt) till likhet med muhammedanska förhållanden, sätta muhammedansk prägel på (ngt), göra muhammedansk. Egypten muhammedaniserades. Rydberg KultFörel. 4: 437 (1887). —
MUHAMMEDANISM, r. l. m. [jfr t. mohammedanismus, eng. mohammedanism] den av Muhammed stiftade religionen, islam; jfr muhammedism. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 34. —
MUHAMMEDANSK, förr äv. MUHAMMEDANISK, adj. (-isk 1740. -sk 1710 osv.) [jfr t. mohammedanisch] adj. till muhammedan o. muhammedanism. LKagg (1710) i HH 24: 155. Den mohammedanska orienten. UVTF 26: 66 (1880). Den muhammedanska religionen. Grimberg VärldH 5: 259 (1931). —
MUHAMMEDANSKA, f. muhammedansk kvinna. Björkman (1889).

 

Spalt M 1522 band 17, 1945

Webbansvarig