| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MULLER mul4er, n.; best. mullret.
mullrande.
1) till MULLRA, v.1 1. Man hörde åskans muller. Mullret .. af trumban. Tiselius Vätter 2: 53 (1730). Muller av tunga kanoner. Siwertz Barn. 291 (1915). jfr ÅSK-MULLER. särsk. (†): sorl l. porlande (av rinnande vatten); jfr MULLRA, v.1 1 a. Söfvas vid mullret af sqvallrande qväden / Från silfrade åar. Atterbom LÖ 1: 158 (1824).
2) (numera bl. tillf.) till MULLRA, v.1 2; äv. (i sht förr): sorl (av röster o. d.). När man inträder i ett stort sällskap, och hör det allmänna mullret. Törneros Brev 2: 428 (c. 1835; uppl. 1925). Heidenstam Vallf. 155 (1888).
Spalt M 1539 band 17, 1945