Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUM mum4, interj.
Etymologi
[jfr d. mum, t. mumm, eng. mum; av ljudhärmande urspr.]
1) (föga br.) återgivande ett läte (frambragt genom en nästan omärklig öppning av de slutna läpparna) använt, då man vill tala, men (tillfälligt l. gm stumhet) är förhindrad att tala på normalt sätt. Schultze Ordb. 3167 (c. 1755). Euripides (som rakar Mnesilochos). Sitt stilla! hufvut upp! hvart vänder du dig hän? Mnesilochos. Mum! mum! Thomander 3: 352 (1826). Hagberg Shaksp. 9: 197 (1850).
2) (†) utrop för att skrämma ngn. Schultze Ordb. 3167 (c. 1755).
Avledn.: MUMMA, v.1 (föga br.) till 1: uttrycka (ngt) gm att säga ”mum”. Schultze Ordb. 3167 (c. 1755). Thomander 3: 352 (1826).

 

Spalt M 1553 band 17, 1945

Webbansvarig