Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUNDUR, r. l. m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(mondeur 1732. mondur c. 1700—1792. mondure 1761—1788. mundur c. 1745—1872)
Etymologi
[jfr d. mundur, mondur, nt. mandur, mondur, t. mondur, mundur; av fr. monture, till monter (se MONTERA)]
(†)
1) = MUNDERING 3. HSH 2: 224 (c. 1745). Weste (1807: fam. för Mundering). Oscar II V. 2: 44 (1861, 1892; om förh. 1713). särsk. = MUNDERING 3 b. Linné Skr. 5: 5 (1732).
2) = MUNDERING 4. HC11H 6: 44 (c. 1700). Dalin Vitt. 6: 249 (1761). jfr HÄST-, SADEL-MUNDUR.

 

Spalt M 1582 band 17, 1945

Webbansvarig