Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUNKEL, n.
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) munkel, till sv. dial. (Gotl.) munkla, glunka, viska; jfr d. munkle, v.; av mnt. munkelen; jfr t. munkeln, mumla, viska]
(†) hastigt uppkommet l. utspritt rykte. SUFinlH 5: 284 (1618).

 

Spalt M 1594 band 17, 1945

Webbansvarig