Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUSKEN, adj. -ket; -kna.
Etymologi
[sv. dial. musken; jfr d. møsk, nor. dial. mosken, shetlandsmål moskinn; möjl. besläktat med MUSK, sbst.2]
(†) om träd l. trä: murken, till hälften förmultnad. Linné Sk. 107 (1751). Trädet (i kistan var) gammalt, maskstungit och muskit. VDAkt. 1790, nr 524.

 

Spalt M 1656 band 17, 1945

Webbansvarig