Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUTUELL mɯ1tɯäl4 l. mut1-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -el)
Etymologi
[jfr t. mutuell, eng. mutual; av fr. mutuel, av lat. mutuus, samhörigt med lat. mutare, ändra (se MUTERA, v.1)]
(numera bl. mera tillf. i lärt spr.) ömsesidig, inbördes. Så befinne närwarandhe, godhe Herrar och Män tillbörligit wara, att .. dhe Evangeliske Furster och Ständer sigh till een mutuell assistence medh Sweriges Chrono förbinda. Stiernman Riksd. 860 (1634). RARP 17: 421 (1714). Steffen Lönarb. 164 (1900).

 

Spalt M 1681 band 17, 1945

Webbansvarig