Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MYNNA myn3a2, v.2, l. MYNDA myn3da2, v.3, -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(mynd- 1722 osv. mynn- 1834 osv.)
Etymologi
[sv. dial. mynda, mynna, mönne, minna; jfr nor. dial. mynda, minne; samhörigt med MYNDA, sbst.; för övr. av outrett urspr.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ro på så sätt att årbladen i vattnet föras akterifrån o. föröver; jfr STRYKA. Swedberg Ordab. (1722). Ekman NorrlJakt 321 (1910).
Särsk. förb. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): MYNNA IN10 4. 2SvKulturb. 9—10: 301 (1937). —
MYNNA TILLBAKA10 040, äv. 032. äv. med obj. De förenade Konungarne .. låto småningom mynna skeppen tillbaka. Strinnholm Hist. 1: 436 (1834). Hülphers Ångermanl. 206 (1900).

 

Spalt M 1712 band 17, 1945

Webbansvarig