Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MYRLA, v. -ade.
Ordformer
(myrl- 1735—1883. mörl- 1831)
Etymologi
[sv. dial. myrla; till samma rot som MYLLRA, v.1]
(†) myllra, kräla; äv. opers. Den matkehop, som myrlar, yfs och krälar / På Jordens klot. Dalin Vitt. I. 3: 30 (1735). Många voro gästerna ..; det riktigt myrlade i parken. Bondeson Anna 19 (1883).
Särsk. förb.: MYRLA KRING. (†) springa omkring i myllrande flockar o. d., yimla. Hvad skulle han åt Kisa-raden, / När Jungfrur myrla kring i staden (Linköping). Wallenberg (SVS) 1: 63 (1767).

 

Spalt M 1742 band 17, 1945

Webbansvarig