| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MYSTERIUM myste4rium l. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier; förr äv. MYSTERIE, r. l. m.; best. -ien; pl. -ier. Anm. Ordet anträffas tidigast i den lat. pl.-formen mysteria. LPetri Kyrkiost. 36 a (1566).
1) rel.-hist. i pl.: hemliga ceremonier l. gudstjänster i vilka endast invigda fingo deltaga o. gm vilka hemliga kunskaper delgåvos de invigda; i sht i fråga om antik religion. Eleusinska mysterierna (i Eleusis i Grekland). Eberhardt AllmH 1: 173 (1766). Klein Frazer 472 (1925). — jfr BACKUS-MYSTERIER.
2) (†) ngt som är l. bör vara hemligt, hemlighet (se d. o. 3 b). Ehuruvell detta vore in pleno talat, så hafver han likvell giort ett mysterium derom (dvs. hållit det hemligt) för sin sverfader. RARP 13: 196 (1680). Swedberg Schibb. 285 (1716).
3) [jfr motsv. anv. i Nya testamentet av gr. μυστήριον resp. i Vulg. av lat. mysterium] teol. om kristen trosföreställning l. trosupplevelse som icke (i sin helhet) är rationellt fattbar; äv. filos. om likartad filosofisk föreställning. Borg Luther 2: 34 (1753). Franzén, .. i hvars milda Evangeliska själ Trons mysterier bo broderligt tillsammans med snillets. Tegnér (WB) 8: 135 (1836). Nyblæus Forskn. 2: 478 (1881). Inom den kristna teologien pläga sakramenten, Guds treenighet, försoningen, underverken m. m. betecknas som mysterier. 2NF 19: 138 (1913). — jfr TANKE-MYSTERIUM.
4) litt.-hist. medeltida skådespel med religiöst innehåll; särsk. (hos vissa litteraturhistoriker) om dylikt skådespel med bibliskt innehåll (i sht på vulgärspråk), bibeldrama, motsatt: mirakelspel. Höijer 3: 504 (c. 1810). Det var .. passions-bröder, som uppförde mysterierna, d. v. s. alla skådespel af religiös och kyrklig art. Atterbom PoesH 4: 157 (1848). Mysteriet var bibelberättelsen i dramatisk form. Schück Shaksp. 1: 67 (1916). — jfr PROFAN-, SKOL-MYSTERIUM.
5) allmännare: vad som synes ofattbart l. oförklarligt, hemlighet (se d. o. 5); gåta. Ett ogenomträngligt mysterium. Det värkade som ett stort mysterium. Mysteriet med de försvunna smyckena. Natur-fortplantningens mysterium. Phosph. 1811, s. 9. Hur dessa Små (fattig-)systrar lyckades förse sina trehundra fattighjon med mat och kläder var mig ett stort mysterium. Munthe SMich. 347 (1930). — särsk. i pl., konkretare, om förhållanden o. d. som äro obekanta för de flesta o. kända bl. för mera invigda; urspr. möjl. med anslutning till 1, numera vanl. med skämtsam överdrift. (De kyrkliga) brödraskapens arkitektoniska mysterier. Brunius Metr. 13 (1836). Parisiska mysterier. Sue (1844; boktitel). Hon är .. beundransvärt väl hemma i kokkonstens mysterier. Laurent ResNY 30 (1923).
(1) -FROMHET~20 l. ~02. rel.-hist. o. teol. fromhetstyp som är den förhärskande inom mysteriereligionerna; äv. om kristen fromhetstyp som mer l. mindre liknar denna. Mysteriefromheten var hela (den urkristna) tidens kännetecken. KyrkohÅ 1906, s. 27. NoK 59: 104 (1926). —
(1) -KULT. rel.-hist. kult inom en mysteriereligion; äv. teol. om kristen kult av liknande art. 2NF 6: 461 (1906). Söderblom StundVäxl. 1: 173 (1909). —
(1) -RELIGION. rel.-hist. religion(sform) vari mysterier spela en dominerande roll. De orientaliska mysteriereligionerna. IllRelH 473 (1924). —
(4) -SKÅP. konst. altarskåp med grupper av småfigurer som framställa scener ur de medeltida mysterierna l. äro påvärkade av dessa. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 187. —
Spalt M 1752 band 17, 1945