| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MYSTIK mysti4k, r. (l. f. l. m.); best. -en.
1) rel.-vet. o. filos. åskådning l. (religiös) riktning som söker nå förening med det översinnliga l. gudomliga l. kännedom om den sanna värkligheten gm att kontemplativt fördjupa sig i den inre erfarenheten; äv. om psykisk inriktning, om själsupplevelse o. d. varigm en dylik förening l. kännedom förberedes l. uppnås. 2SAH 12: 475 (1827). Förnämligast genom Bernhard af Clairvaux och dess lärjungar uppträdde den practiska Mystiken emot Skolastiken. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 302 (1835). Denna föreställning om en personlig förening med eller ett ekstatiskt försjunkande i Gud är det karakteristiska kännetecknet för alla tiders mystik. Rein Psyk. 1: 129 (1876). Mystikens psykologi. Andræ (1926; boktitel). jfr NATUR-, OÄNDLIGHETS-, PERSONLIGHETS-, UPPENBARELSE-MYSTIK m. fl. särsk. i utvidgad anv., om psykisk inriktning l. dyl. l., sammanfattande, om företeelser, i sht i konst o. poesi, som i mer l. mindre utpräglad grad påminna om den religiösa mystiken. Lyceum I. 2: 56 (1810). Det Svenska snillet har .. ett svärmiskt drag, ett drag af mystik och djupsinne. Geijer I. 2: 240 (1840). Så länge kärlekens mystik varar, breder .. (kvinnan) en skön slöja af känsloväfnad öfver den abstrakta bilden af (mannen). Göransson UndersRel. II. 1: 209 (1905). Den mystik som hör till all poesis väsen och normala uttrycksmedel. Ruin PoesMystik 13 (1935).
2) vad som är hemlighetsfullt o. dunkelt, vad som har en slöja av hemlighetsfullhet över sig; stundom liktydigt med: mysterium (se d. o. 3 o. 5). (Människor) som önska göra sakrament och mystik äfven af det, som lätt kan fattas af det sunda förnuftet. SC 2: 357 (1822). En del av den stilistiska mystiken hos Goethe synes mig vara helt enkelt brist på formell energi. Böök 4Sekl. 27 (1928). Distriktspolisen var under hela onsdagen sysselsatt med att söka skingra mystiken kring fallet. SvD(A) 1931, nr 175, s. 6. jfr FRIMURAR-MYSTIK.
Spalt M 1755 band 17, 1945