Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MYTINERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (Delachapelle ExBook 32 (1669)); MYTINATION, MYTINERI (se avledn.).
Ordformer
(moutin- 1638 (: moutinationer, pl.). muten- 1729. mutin- 1614—1904 (: Mntineri). mütin- 1635—1713. mytin- 1616—1768. myttin- 1613 (: myttination))
Etymologi
[jfr t. meutenieren; av fr. mutiner, till mutin (se MYTIN, adj.)]
(†) göra myteri l. uppror; äv. i uttr. mytinera mot ngt, vägra att lyda en order o. d. Petreius Beskr. 1: 24 (1614). Hwilken emot sådana påbud (till soldaterna) mytinerar, och sigh offentligen ther emot med motwillighet setter straffas til lifwet. Gustaf II Adolf 251 (1621). Thet Arabiske Folcket .. begynte på sidstonne mutinera och falla ifrån sin Herre. Sylvius Mornay 664 (1674). Pfeiffer (1837). —
Avledn.: MYTINATION, f. [jfr ffr. mutination] (†) = mytineri. OxBr. 5: 38 (1613). RP 10: 528 (1644). —
MYTINERI, n. (äv. -ie) [jfr fr. mutinerie] (†) myteri; uppror, upplopp; lydnadsvägran. Ett mutineri emot Konungens Länsman. CBonde (1658) i HSH 6: 130. Ekbohrn (1904). —

 

Spalt M 1759 band 17, 1945

Webbansvarig