| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÅL må4l, sbst.2, n. ((†) r. l. m. Visb. 1: 41 (1572)); best. -et; pl. = ((†) -er UrkFinlÖ I. 1: 50 (c. 1600)). Anm. Efter prep. användes förr stundom de gamla dativformerna måle o. målom, t. ex. G1R 2: 4 (1525: wtaff otrengdom maalom), Swedberg Schibb. 9 (1716: i otrengde måle).
1) jur. tviste- l. straffråga som avgöres på rättslig väg; rättsfall, rättegångssak, sak; rättegång; process; i nutida fackspr. (lagspr. o. d.) om det processuella förlopp som hänför sig till varje särskilt anspråk på rättsskydd. Döma i ett mål. Avdöma ett mål. Vinna, förlora ett mål. Målet mellan A. och B. kommer före på måndag vid rådhusrätten. Utslag i målet meddelas vid nästa rättegångstillfälle. SkrGbgJub. 6: 218 (1590). The mål som til ewentyrs jäf uti är. Gustaf II Adolf 15 (c. 1620). Sedan han sin eedh afflade att sanningen vthi detta måle säga .. wittnade (han) sålunda. BtÅboH I. 13: 115 (1638). När målet var slut, .. möttes .. (den åtalade) af dundrande hurrande. Hellberg Samtida 7: 13 (1872). Kallenberg CivPr. 1: 976 (1924). (Bonden hade) mål att bevaka i (olika instanser). Hellström Storm 433 (1935). — jfr ARVS-, BALANS-, BANKO-, BANN(S)-, BESLAGS-, BESVÄRS-, BEVILLNINGS-, BOSKILLNADS-, BROTT-, BRÄNNVINS-, BYTES-, CIVIL-, DRÅP-, DULS-, EDSÖRES-, FYLLERI-, HUVUD-, HÄXERI-, HÖG-, JUSTITIE-, KAMERAL-, KONKURS-, KRONO-, KYRKO-, STÄMNINGS-, STÖLD-, SÅRA-, TVISTE-, UTMÄTNINGS-, UTSÖKNINGS-, ÅTERVINNINGS-MÅL m. fl. — särsk. (†) övergående i bet.: (vid domstol åtalat) brottsligt förfarande, brott. Att måålet skulle ransakas, der den brotzlige gripes. RA II. 2: 185 (1617); jfr 2. Saker och mål, som sig tildraga innom eller uppå sådana Allmänningar, antingen af olofligt Swedjande, skogseldars utsläppande (osv.). HC11H 13: 119 (1697). Som Olof Åberg, giort sig skyldig til andra höga måhl, ty blif(ve)r han .. i råstugufängelset förvarad. VRP 12/9 1729. LandtmFörordn. 120 (1734). jfr BILTOG-MÅL.
2) (numera bl. ngn gg i kanslispr.) sak; angelägenhet; ärende (som skall handläggas). Visb. 1: 41 (1572). (En av kungasönerna skulle offras) Och blef thetta målet skutet till Kong Hufuds omdöme. Verelius Herv. 125 (1672). Innan något i thy mål (rörande kyrkobyggnad m. m.) företages, skola soknemännen kallas tilhopa. BB 26: 1 (Lag 1734). (Konungen) måste i alla mål låta sig upplysas af ett offentligt statsråd. Järta 1: 47 (1809). Ledamöter (i det större konsistoriet): samtliga ordinarie Professorerna .. och (i ekonomiska mål) Akademi-Räntmästaren. LUKatal. 1849, v.-t. s. 9; jfr Därs. 1945, v.-t. s. 47. Finn 1903, s. 52. — jfr ANMÄRKNINGS-, ANSÖKNINGS-, BEFÄLS-, BEVILLNINGS-, BÖNE-, EKONOMI-, HUSHÅLLS-, HUVUD-, KAMERAL-, KOMMANDO-, SAMVETS-MÅL m. fl.
3) (†; se dock slutet) fall (se d. o. XII 4); omständighet. KOF II. 2: 147 (c. 1655). Vårt gamble skrifsätt är felaktigt uti åtskillige .. mål. Tiällmann Gr. 64 (1696). Om QvarterMästar Lagergrehn med sin Kiäreste vid slijkt måhl kunna få admitteras till Herrans Nattvard. VDAkt. 1716, nr 223. När man går til särskilte mål, så förändrar sig saken i margehanda måtto. Berch Hush. 40 (1747). Wikner Tank. 17 (1872). — särsk. [jfr fsv. at oþrængdo mali, onödigtvis] (i skriftspr., fullt br.) i uttr. (ut)i oträngt mål, förr äv. (ut)i oträngde l. oträngda l. oträngdo måle l. (ut)i oträngda målet l. utav oträngdom målom l. i onödigt mål, utan att nödtvång föreligger, utan nödvändighet, utan tvingande skäl, onödigtvis. G1R 2: 4 (1525: wtaff otrengdom maalom). LPetri Exorc. D 2 b (1562: j otrengda måle). At (danskarna) vthi oträngdo måle icke skole begynna någhot krijgh. Skytte Or. B 3 a (1604). (Det är orätt att bruka främmande ord) hälst när thet skeer i oträngda målet. KOF II. 2: 24 (c. 1655). Man vill ej gierna giöra sig ovänner i onödigt måhl; man får dem nog ändå. Linné Bref I. 2: 268 (c. 1764). SvD(A) 1934, nr 5, s. 4.
4) (†) händelse, tilldragelse. (På grund av vissa förhållanden) hända för offta olyckel(iga) måhl. OfferdalKArk. N I 1, s. 146 (1727).
5) (†) avseende (se d. o. II 7 d), hänseende (se d. o. 3); i vissa uttr., föregånget av prep. i o. ett adj. l. pron. Schmedeman Just. 652 (1673). Lagfarenheets Book, andre gång uplagd och i några Måål mycket förbättrat. Schück VittA 3: 43 (i handl. fr. 1690). (Betänkandet) är så moget och väl grundat, at det i intet mål synes behöfva någon tillägning. 2RA 3: 14 (1731). Denne Stad (dvs. Rotterdam) liknar i många mål Venedig. Björnståhl Resa 4: 235 (1782). Wetterbergh SamhKärna 2: 202 (1857). — jfr BIMÅL.
-ÄGANDE, se B.
B: (1) MÅLS-LISTA, r. l. f. jur. förteckning över vid en domstol (på en viss rättegångsdag) förekommande mål, uppropslista. Lundin NSthm 558 (1889). —
(1) -TING. [fsv. malþing (Östgötalagen)] (†) härads- l. fjärdingsting. LösingDomb. 24/1 1599. HammarkDomb. 8/5 1599. —
(1) -ÄGANDE, m.||ig. (mål- 1579—1631. måls- 1525 osv.) [fsv. malsäghande] jur. person mot vilken brott blivit begånget l. som av ett brott blivit förnärmad l. lidit skada. G1R 2: 137 (1525).
-rätt, r. l. m. [fsv. malsäghanda rätter, i bet. 1 o. 3] 1) rättighet att föra talan ss. målsägande. UpplDomb. 2: 24 (1578). 2) (föga br.) den rättighet att föra talan som tillkommer äkta man, förmyndare l. kurator i dessa deras egenskaper. Winroth CivilR 2: 30 (1900). Därs. 4: 365 (1903). 3) (förr) målsägandes (rätt till) andel i böter. BtFinlH 4: 120 (1563). (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 117 (1857).
-sak. [fsv. malsäghanda sak] (†) målsägandedel. OPetri Tb. 60 (1525; uppl. 1929). ÅngermDombRenov. 1643, fol. 92. —
Ssg: målsägar(e)-rätt, r. l. m. jur. 1) = målsägande-rätt 1. RARP 9: 410 (1664). 2) (förr) = målsägande-rätt 3. FörarbSvLag 1: 268 (1690).
Spalt M 1782 band 17, 1945