Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅNADSRASANDE må3nads~ra2sande, förr äv. MÅNERASANDE, p. adj.
Ordformer
(måna- 1749. måne- 1639—1755. månad- 1526—1757. månade- 1640—1849. månads- 1773 osv.)
Etymologi
[efter ä. t. monsüchtig, t. mondsüchtig, med anslutning till fsv. rasande, vansinnig. I förlederna måna-, måne- föreligger trol. MÅNE, sbst.2, med syftning på att sjukdomen ansågs bero på skadliga inflytelser från månen; i förleden månads- osv. hänsyftas på månmånaden]
(numera bl. i bibelspr.) som lider av periodisk sinnessjukdom l. epilepsi o. d.; äv. i substantivisk anv. The hadhe till .. (Jesus) alla the ther kranke woro .., och besatta, och månadhrasande. Mat. 4: 24 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). En månaderasande man hade nattetid anlagt elden. Hagström Herdam. 1: 239 (cit. fr. 1722). — särsk. (enst.) i försvagad bet.: som är från sina sinnen. Hvar och en ibland oss, som emottager bildning genom studier, läsning, musik .. (är) alltid under tiden .. litet månaderasande. Almqvist TreFr. 3: 263 (1843). —

 

Spalt M 1830 band 17, 1945

Webbansvarig