Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅRA, v.
Etymologi
[sv. dial. måra, krossa; jfr isl. merja, krossa; till den ieur. roten mer, krossa (se MÅR)]
(†) i förb. måra sönder, smula sönder; i pass.: upplösas, smulas sönder. Då man vil bruka .. (en viss lummerväxt), mårar man den sönder emellan händerna. VetAH 1745, s. 249. Kalm Resa 1: 293 (1753). — jfr SÖNDER-MÅRA.

 

Spalt M 1875 band 17, 1945

Webbansvarig