Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅRKA mor3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(morka 1833—1937. muorka 1928. mårka 1732 osv. måtkor, pl. 1746)
Etymologi
[sv. dial. (Västerb.) mårk(a); av lap. muotke, muorke; jfr fin. mutka, bukt, krök, omväg]
(i övre Norrl., bygdemålsfärgat) sträcka utmed en fors l. ett fall l. mellan ett par sjöar l. älvar där man vid båtfärd måste färdas till fots (o. draga l. bära båten); jfr ED, sbst.2 1. Linné Skr. 5: 57 (1732). TurÅ 1942, s. 346.

 

Spalt M 1878 band 17, 1945

Webbansvarig