Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄKRA mä3kra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. mægre, nor. mekre, t. meckern; av ljudhärmande urspr.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) eg.: bräka, gnägga; använt (oeg.) om enkelbeckasinens läte. Rosenius SvFågl. 4: 166 (1933).

 

Spalt M 1906 band 17, 1945

Webbansvarig