| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄKTA mäk3ta2, oböjl. adj. o. adv.
I. ss. adj.
1) (†) = MÄKTIG 5. OPetri MenFall D 7 b (1526). Sant är thet, .. at .. (Rolf) är en mechta Konung. Verelius Gothr. 109 (1664).
a) = MÄKTIG 6 a; företrädesvis ss. bestämning till ord betecknande mängd av ngt. G1R 1: 221 (1524). Krijgzfolcket .. afförde ett mechta Rooff. Schroderus Liv. 596 (1626). En mägta hop folk. Ekelund 1FädH 1: 146 (1829). särsk. (†) = MÄKTIG 6 a slutet. Ett mäckta Liud af månge Klockor ringde. Dahlstierna (SVS) 69 (1698).
b) = MÄKTIG 6 b. Eric (Puke) war en mectha hielte. OPetri Kr. 170 (c. 1540). Rudbeck Atl. 3: 14 (1698).
c) = MÄKTIG 6 c. OPetri 1Post. 66 b (1528). Itt mechta sorll. 1Sam. 14: 20 (Bib. 1541); jfr a slutet. Itt mächta giästebudh. LPetri Kr. 18 (1559). Een mächta Werkan. Spegel GW 128 (1685). En gammal dröm, / som då och då dykt upp på tidens ström / till mäkta fröjd för tänkarn och poeten. Dagen 1898, nr 201, s. 3. Hvad mäkta otyg kvinnan är, ses däraf klart, / att (osv.). Strindberg HMin. 1: 85 (1905). särsk. (†) i det ss. adv. brukade uttr. mäkta ting, i hög grad, väldigt, synnerligen, mycket. OPetri MenSkap. 46 (c. 1540). När han nu hade ligget en liten stundh begynte han tala mechta ting ohöffweligit. VDAkt. 1674, nr 18. Isogæus Segersk. 394 (c. 1700).
II. ss. adv.
1) (†) ss. bestämning till ett verb: i betydande mängd l. grad o. d., mycket, i hög grad, högeligen, kraftigt, starkt; jfr MÄKTIG 6 d α. At theres gerning och förehafwande wore honom mechte emot. Skytte Und. C 1 b (1604). Från Hålsteen äro tiender, att de kejserlige dö mäkta. Ekeblad Bref 2: 86 (1658). Försann, mig mäkta jag gläder. Johansson HomOd. 24: 514 (1845).
2) (numera i sht i vitter stil, ofta arkaiserande) ss. bestämning till ett adj. l. adv.: väldigt, synnerligen, mycket; jfr MÄKTIG 6 d β. En mechta stoor hoop fiskar. Luk. 5: 6 (NT 1526). Wåren 1705. war mäkta wåt. Block MotalaStr. 109 (1708). Konungen blef mäkta vred. Lovén Folkl. 36 (1847). En mäkta lärd man. De Geer Minn. 2: 41 (1892). Kemal pascha är .. mäkta populär bland folket. SvD(A) 1931, nr 25, s. 6.
3) (†) i substantivisk anv.: mycket. OxBr. 5: 402 (1626). Påföljande vår blef det stort kalas. .. Der var mäkta med främmande. Wetterbergh GNord 16 (1862).
Spalt M 1907 band 17, 1945