| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄLE, sbst.3, n.; best. -et; pl. -en.
(†) märke, tecken. Schultze Ordb. 3027 (c. 1755). Nordenankar PVetA 1792, s. 8. — jfr LAND-MÄLE. — särsk. om födelsemärke o. d. Om en lägger en död människos hand däröfver en god stund, så fördrifvas förenämde växter, mälen och eldmärken per Sympathiam. Bruno Gumm. 23 (1762). jfr ELD-, MODER-MÄLE.
Spalt M 1920 band 17, 1945