Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄLTA mäl3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[avledn. av MALT l. MÄLTA, v.1]
1) säd som ligger till mältning; särsk. om den mängd av dylik säd som mältas på en gång. Schroderus Dict. 10 (c. 1635). Vid detta torknings-sätt, är funnet fördelaktigast, at göra små mältor, af 2, 3 eller 4 tunnor, efter (ugns-)plåtens storlek. VetAH 1766, s. 36. Nilsson HistFärs 113 (1940). jfr GRIP-MÄLTA.
2) (om ä. förh.) kölna. Den andra Flygelbyggnaden (är inredd) till Mälta och Maltbod. LdVBl. 1826, nr 27, s. 4. PT 1913, nr 285 B, s. 3.

 

Spalt M 1922 band 17, 1945

Webbansvarig