| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄNGA, r. l. f.; best. -an.
(†) blandning (se d. o. 1 b). Schultze Ordb. 2959 (c. 1755). En mänga af 2 delar kalk emot en del fin lera. Rinman Jernförädl. 231 (1772). Möller (1807). — jfr LER-, STYBBES-MÄNGA.
Spalt M 1926 band 17, 1945