Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄR mä4r l. mæ4r, sbst.2, m.; best. -en; pl. -er; l. MÄRER mä4rer osv., m.; best. -n; pl. =; förr ngn gg MÄRARE, m.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(mährare 1851, 1872. mär 1932 osv. märer (mährer), sg. 1788 osv. märer (mährer), pl. 1610 osv.)
Etymologi
[av t. mähre, mährer, avledn. av MÄHREN. — Jfr MÄRISK]
manlig invånare i Mähren; i pl. äv. utan avseende på kön. Schroderus Sleid. 78 (1610). NF 11: 698 (1887).

 

Spalt M 1965 band 17, 1945

Webbansvarig