Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄRI märi4 l. mæ-, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er.
Etymologi
[av fr. mairie; avledn. av MÄR, sbst.1]
(om fr. förh.) ämbetslokal för en mär; äv.: tid varunder en mär utövar sitt ämbete. Larsson Larssons 14 (1902). Östergren (1932).

 

Spalt M 1972 band 17, 1945

Webbansvarig