| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄSTERLIG mäs3terlig2, adj. -are. adv. = (†, Tiderus GrLat. 30 (1626), Nordenflycht QT 1746—47, s. 131), -A (numera bl. ngn gg arkaiserande, FörsprKol. (NT 1526), SD(L) 1904, nr 7, s. 5), -EN (ngt ålderdomligt, Brahe Kr. 66 (c. 1585) osv.), -T (Nyrén Charakt. 42 (c. 1765) osv.).
1) (†) som har avseende på l. är förknippad med (högre bokliga) studier, lärd (se d. o. 3 (c)); jfr MÄSTARE 4. (Gustav Vasa) kom .. till mesterlige academien vthi Vpsala der han studerade vnder desz lärmestare. Brahe Kr. 2 a (c. 1585; i hskr. D 479 (KB)). Mästerlige och fijna Konster. Sylvius Mornay 132 (1674).
2) fulländad, ypperlig, alldeles förträfflig; överlägset skicklig, utomordentligt framstående; äv. i uttr. mästerlig i (att göra) ngt, förr äv. mästerlig att göra ngt; äv. om sak: som visar l. är resultat av överlägsen skicklighet, utomordentligt väl gjord l. utförd; förr äv. i uttr. på det allra mästerligaste ngn kan, så skickligt ngn kan; jfr MÄSTARE 5. En mästerlig(t komponerad) tavla. En mästerlig parodi. Han var alldeles mästerlig i debatten. FörsprFilem. (NT 1526). Skadeståndet .. hvilket .. I (dvs. Magnus Stenbock) måste söka at utkrafsa på det aldra mästerligaste I någonsin kunne. Carl XII Bref 284 (1702). (Han) är mästerlig att skämta. Remmer Theat. 2: 104 (1815). Mästerlig i att rita. Östergren (1932). särsk. ss. adv. i vissa numera obr. anv.: perfekt, precis; äv. ironiskt: utmärkt, förträffligt. Thet weet han mesterlig. Spegel GW 46 (1685). Små kackor, hvaraf .. (råttor och möss) mästerligen äta sig til dödz. Salander Gårdzf. 119 (1727). Jag skal följa dina ordres mästerligen. Envallsson Niugg 35 (1784). särsk.
a) förstärkande: kraftigt, på det högsta. Såssom dät (att försumma sockenbud) mästerl. sträfwar emoot gudz lagh. VDAkt. 1708, nr 510.
b) allmännare: (mycket) gärna, (mycket) väl. (Gamla judinnor) söka sig hit (till Tiberias) att få dö här, som de ock mästerligen få låf till, åfta mer af hunger och plågor än af ålderdomssvaghet. Eneman Resa 2: 273 (1712).
3) (†) som tillkommer en (hantvärks)mästare; i uttr. mästerliga rättigheter, mästarrättigheter; jfr MÄSTARE 10. VRP 24/8 1772.
Spalt M 2044 band 17, 1945