| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÖNSTRA mön3stra2, v.2, förr äv. MONSTRA l. MUNSTRA l. MYNSTRA l. MUSTRA l. MÖSTRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se MÖNSTRING); -ARE (se avledn.).
1) med avs. på trupp l. soldat l. sjöfolk o. d.: inspektera, granska, hålla mönstring med (ngn l. ngt) samt i därmed nära sammanhängande anv.
a) (förr) mil. inspektera (trupp) för att förvissa sig om att personal, hästar, materiel m. m. förefinnas i föreskrivet antal o. i vederbörligt skick; äv. med obj. betecknande häst l. vapen o. d.; särsk. i fråga om en förr periodvis återkommande förrättning som utfördes av en högre befälhavare l. av arméns högsta myndigheter gm en särskilt förordnad mönsterherre; äv.: samla (trupp) i o. för inspektion; äv. utan obj.: förrätta mönstring. Han monstrar sin häär. Jes. 10: 28 (Bib. 1541). En Krijgz Comisarius, som .. Mustrar Krijgzfolcket. RARP 2: 126 (1634). Munstrar en Riksens Råd, Fält-Marskalk eller Generals-Person, vederfares honom samma heder, som Kongl. Maj:t Sielf. PH 5: 3153 (1751). Vapentinget, dit hvarje friboren fullväxt man skulle komma och låta mönstra sina vapen. Nordström Samh. 1: 105 (1839). Det regemente, som mönstras, (skall) vara mangrannt under gevär. TjReglArm. 1858, 1: 274. Vid kavaleriet sker mönstringen till häst, hvarvid hästen mönstras samtidigt med ryttaren. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 305 (1879). Alm BlVap. 143 (1932). jfr BRÖD-MÖNSTRA. särsk.: vid mönstring antaga l. godkänna (ngn) ss. soldat, enrollera; särsk. i p. pf. Ena Feneko monstrade knecter. G1R 8: 120 (1532). Narbal .. lät mig munstras ibland de Cypriske Krigzmänn. Ehrenadler Tel. 97 (1723). jfr: Du hade kommit in i läroverket, / och du var mönstrad i de storas led. Silfverstolpe Vard. 41 (1926).
b) sjöt. o. sjömil. värkställa upprop med (en fartygsbesättning) för att konstatera att den är fulltalig m. m. Ekbohrn NautOrdb. (1840). När manskapet efter de sista katastroferna mönstrades, befanns det, att besättningarna så starkt förminskats, att (osv.). Grimberg VärldH 8: 167 (1938). särsk. med avs. på vakt om bord. Platen Glascock 1: 85 (1836). Stenfelt (1920).
c) med avs. på fartyg: inspektera; numera bl. med anslutning till 3. Breff ifrån Constantinopel förmäla at dhen nye til Flottan förordnade Baszan hafwer mönstrat 9 Örligskepp hwar och ett försedt medh 400. Man och 60. Stycken. OSPT 1687, nr 25, s. 3. Om ett tiotal år skall ryske tsaren .. i Finska viken åter kunna mönstra en stormaktsflotta. VFl. 1911, s. 119; jfr 3.
d) (numera icke i fackspr.) i fråga om inskrivning av värnpliktiga; i sht i pass., särsk. i p. pf.; jfr 4 b. Jag är mönstrad inför kronans bord. Karlfeldt FridVis. 7 (1898). När våra värnpliktiga ynglingar mönstras och därvid äfven få försöka sig med innanläsning (så osv.). Schück o. Lundahl Lb. 1: 28 (1901). Östergren (1932).
e) sjöt. med avs. på sjöfolk: antaga (ngn) i tjänst på fartyg, ta (ngn) om bord för tjänstgöring där; jfr 4 c. I Göteborg hade jag lyckan mönstra två utmärkta gastar. Möller Söderhavssynd. 94 (1932). Den som är mönstrad å till riket ankommande fartyg. SFS 1937, s. 1975.
f) i allmännare anv.
α) med avs. på personer: inspektera; besiktiga; förr äv.: utvälja (ngn) till visst ändamål. Som Politie-Collegium .. bör .. tvänne gånger om året mönstra de fattige, .. så (osv.). PH 5: 3635 (1754). (Det åligger gruvfogden) Att Grufvehjonen munstra. Johansson Noraskog 1: 142 (i handl. fr. 1783). Det är ej de (dvs. kroppsarbetarna), bevars! som mönstras till modeller / för skalde-taflorna af våra Fonteneller. LBÄ 25—26: 5 (1799). särsk. (†): (vid mönstring) avskilja l. utskilja (ngn från de övriga); äv. utan åtföljande adverbiell bestämning: gallra, utmönstra. (Danskarna ämnade) spele Sancte Peders leek medh the Swenske, thet war mönstra them, så att minste parten skulle bliffue igen. Svart G1 7 (1561). Sedan begynte the wtlässas och mönstras aff hopin, the ther så obarmhierteliga hade slagitt och martheradt .. (konungens) seningebudh wppå i Lexandt. Brahe Kr. 5 (c. 1585). Alt onyttigt folk skulle en gång om året mönstras ur städerne, til åkermannens tienst. Dalin Hist. III. 1: 405 (1761).
β) (tillf.) med avs. på djur; jfr MÖNSTRING 1 h. Äfven Gammarnas slägten hafva af Vigors blifvit å nyo mönstrade. Dalman ÅrsbVetA 1827, s. 35.
γ) bildl., med avs. på sak; i förb. mönstra bort, upp, ut (se d. o.).
2) i bildl. anv. av 1: granska, undersöka samt i därmed nära sammanhängande anv.
a) kritiskt granska l. undersöka (ngt). Hjärne DagDrabbn. 101 (i handl. fr. 1804). Förr allt, hvad slumpen ville mig beskära / Af tryck, — ej noga mönstradt eller sigtadt — / Jag läste, dag och natt. Atterbom Lyr. 2: 135 (1839). När man .. mönstrar .. (Retzius’) vetenskapliga verksamhet, där (osv.). 3SAH 7: 288 (c. 1880). Det (har) varit nödvändigt att mönstra så stort material som möjligt. Fatab. 1930, s. 178.
b) (†) strängt nagelfara (ngt); mästra (ngn l. ngt); anmärka på (ngn l. ngt). Då jag thetta wärck (dvs. min egen historia) begynner twiflar jagh icke lijtet om thet mödan wärdt är: om icke owännens penna och tunga .. skulle mig lättelig mönstra och till pyntes sättia. Gustaf II Adolf 69 (c. 1620). Jag har aldrig varit nog förmäten .. att understå mig mönstra Ers Maj:ts regeringsåtgärder. Crusenstolpe Tess. 1: 259 (1847).
c) noggrant (o. kritiskt) betrakta l. iakttaga (ngn l. ngt); äv.: undersöka, besiktiga, syna. Mönstra de förbigående. Sahlstedt (1773). Efter frukost, klockan tolf, / Nöter jag en stund mitt golf, / Synar stöflar, mönstrar kläder. Valerius 2: 60 (1831). Före utsättningen mönstras betorna. Arrhenius Sockerb. 45 (1868). Två män, .. som .. mönstrade främlingen med skarpa blickar. Rydberg Ath. 123 (1876). DN(A) 1930, nr 31, s. 30.
d) (†) strängt l. hårt rannsaka l. döma (ngn); näpsa, tukta. (G. I) Sporde .. om .. (allmogen) icke hölle lijckt han motte mönstra them (dvs. munkarna). Svart G1 102 (1561). Jag skall munstra dig och lära dig att weta huut rätt nu. VRP 22/6 1719.
3) i bildl. anv. av 1: inräkna l. konstatera förekomsten av (så l. så många anhängare o. d.), disponera, råda över, samla, räkna; ofta om land l. befolkning l. politiskt parti o. d.: råda över l. räkna l. samla (så l. så många invånare l. anhängare osv.). Landtmannapartiets (lista), som i detta val mönstrade 124 röster. SDS 1897, nr 37, s. 2. Preussen, som 1800 mönstrat omkring 8 1/2 millioner. SvH IX. 1: 10 (1908). Att ”Gottfrids parti” (vid valet) mönstrade sjutton medlemmar. Hellström Storm 104 (1935).
4) intr.: undergå mönstring, bli mönstrad.
a) (förr) mil. om värnpliktigt manskap som icke tjänstgjort under året: fullgöra föreskriven anmälningsskyldighet. VL 1894, nr 229, s. 2. Östergren (1932).
b) (icke i fackspr.) inskrivas ss. värnpliktig (i samband med läkarundersökning); jfr 1 d o. MÖNSTRING 1 c. Mönstra beväring. Två studentynglingar träffas oförmodat i varmbadhuset. .. (Då) utbrister den ene: — Kors för tusan, ska du också mönstra i morron?! Strix 1906, nr 11, s. 5. TurÅ 1942, s. 324.
c) sjöt. om sjöman tillhörande handelsflottan: ta hyra på ett fartyg, gå om bord på ett fartyg för att tjänstgöra där. Ramsten 34 (1866). Engström Glasög. 149 (1911). Mönstra för överresa över Atlanten. Östergren (1932).
MÖNSTRA BORT10 4. (föga br.) till 1 f γ: bortskaffa l. bortskilja (ngt). SKN 1845, s. 66. jfr bortmönstra. —
MÖNSTRA IGENOM. (†) till 2 a, c: noggrant genomgå (ngt). Jag mönstrade sedan litet igenom mina papper och småsaker. 2Saml. 3: 27 (1805). —
1) (föga br.) till 1 a slutet: enrollera. Hagberg Shaksp. 6: 115 (1849). När in i härens leder / du mönstras som soldat. Nyblom Rim 54 (1904).
2) (†) med avs. på djur: granska o. utgallra (ngt) o. driva det in ngnstädes; jfr mönstra, v.2 1 f β. BtFinlH 2: 298 (1667).
4) sjöt. till 4 c, = mönstra på 2. Besättningen hade mönstrat in för hela kryssningen. GHT 1905, nr 233 B, s. 4. —
2) sjöt. till 4 c, om sjöman: ta hyra på ett fartyg. Jag mönstrade på som övertalig kollämpare. Mörne ÄventV 316 (1929). —
MÖNSTRA UPP10 4 l. OPP4.
1) (numera knappast br.) draga o. visa fram (ngn l. ngt); jfr mönstra, v.2 1 f α, γ. Mönstra up, alt hvad ett rasand quinfolck / .. kan komma uppå tungan. Gyllenborg Andr. Q 1 a (1723). Geijer I. 3: 410 (1817).
2) (enst.) beräkna l. konstatera antalet av (anhängare o. d.); jfr mönstra, v.2 3. Högberg Utböl. 1: 150 (1912). —
1) (†) till 1: vid mönstring utvälja (ngn). (Vi) wilie .. ath tw holler mönstringh medh them och mönstrar wth the besthe. G1R 3: 128 (1526).
3) (numera knappast br.) till 1 f α: entlediga l. avskeda (krigsman). At .. (Albrekt van Buschen) møst[re]de wt the beste knecht[er]ne och læt th[e]m ffa[re] och behølt ther[es] d[re]ng[er]. OPetri Tb. 54 (1525; uppl. 1929). SUFinlH 2: 95 (1604). Thorild (SVS) 1: 247 (1805). Klint (1906).
4) (†) till 1 f α: bortdriva l. bortvisa (ngn). Skole mustres vth bönhaserne, som sigh här förhålle vthen beskeedh. 2SthmTb. 4: 214 (1572). RARP 4: 454 (1650).
5) till 1 f γ: avskaffa l. bortrensa (ngt). (Bokstaven) Q moste intet mönstras vt. Swedberg Schibb. 24 (1716). Larsson Kunsk. 99 (1909).
6) (föga br.) till 4 c, om sjöman: ta hyra på ett fartyg (för utresa). Han mönstrade ut i Göteborg på en engelsk fullriggare.
(1 a, b) -BORD. (numera bl. tillf.) bord vid vilket mönstring förrättas. GenMRulla 1687, s. 623. TjReglArm. 1858, 1: 261. UFlott. 1: 71 (1903). Östergren (1932). —
-DRÄNG. (†) vid krigsmakten anställd person med uppgift bl. a. att tjänstgöra ss. ordonnans m. m. hos officer. KlädkamRSthm 1555 K, s. 1172. De i sednare tider ännu brukliga hakeskyttar eller mönsterdrängar. KrigVAH 1835, s. 73. —
(1 a, b) -FÖRRÄTTARE. (numera bl. tillf.) person som förrättar mönstring. TjReglArm. 1858, 2: 352. Östergren (1932). —
(1 a, b) -FÖRRÄTTNING. (numera bl. tillf.) mönstring. TjReglArm. 1858, 1: 67. Lilljebjörn Minn. 173 (1874). —
1) om soldat, häst, vapen o. d.: som kan godkännas vid mönstring. Schroderus Dict. 173 (c. 1635). Ett par pistoler, som icke voro .. ”munster gilla”. BtÅboH I. 8: 17 (1636). Sex .. gode och Mönstergille Ryttare-hästar. LMil. 2: 186 (1688). Munstergill Rustning. LandtmFörordn. 68 (1765). Roten har .. att prestera: .. En mönstergill soldat, minst 5 fot 7 tum lång. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 431 (1856). Sundén (1887).
2) bildl.: som är tillräcklig, som ”håller måttet”. Lucidor (SVS) 28 (c. 1670). Alfvar gifver Tron, om hon är mönstergill. Kolmodin QvSp. 2: 178 (1750). —
-HERRE.
1) (förr) mil. till 1 a: högre officer som förordnats att förrätta mönstring av trupp. G1R 10: 51 (1535). LMil. 4: 1605 (1717). BtRiksdP 1884, 2Hufvudtit. s. 12. jfr artilleri-, besiktnings-, general-mönsterherre.
2) sjömil. till 1 b: officer som förrättar mönstring av personal som börjar resp. slutar tjänstgöring om bord. SjöreglÖrlFl. 1785, § 106. SFS 1875, nr 40, s. 27. Wrangel SvFlBok 308 (1898).
3) (numera knappast br.) bildl. Swedberg SabbRo 1496 (1688, 1712). Litteraturens mönsterherrar. Sätherberg Lefn. 50 (1896). Att Blomster jultiden som en redlig krigsman trädde inför den Högste Mönsterherren (dvs. avled). Hornborg Svallv. 256 (1911). —
(1 f α) -HUS, sbst.2 (sbst.1 se mönster, sbst.3 ssgr). (†) hus vari personer besiktigas. Uti munsterhuset der dhe siuka munstras. HdlCollMed. 1690, s. 41. —
-JUNG l. -JUNGE. (-jung(h) 1554—1860. -jungar, pl. 1623—1757. -junger, pl. 1551—1730) [med avs. på senare ssgsleden jfr lärjunge] (†) = -dräng. G1R 22: 472 (1551). Som thet i fredeliga tider icke bestås Officerarne någre så kallade Munster-Jungar frie för Contributioner, så (osv.). FörordnLönUtgiör. 5/6 1739, s. B 3 a. Widmark Helsingl. 1: 177 (1860; om förh. 1568). —
-KOMMISSARIE. (förr) tjänsteman som biträdde mönsterherre (se d. o. 1, 2) vid mönstring; jfr kommissarie 2 b.
-KOSTPÄNNINGAR, pl. (†) pänningbidrag som tilldelades mönstringsförrättare m. fl.; jfr kost-pänning 1. LMil. 1: 9 (1680). Gynther Förf. 4: 34 (1854; om förh. 1695). —
-LÄNGD. (†) = -rulla 1. KlädkamRSthm 1611 B, s. 4 a. Hallenberg Hist. 1: 172 (1790; om förh. 1611). —
-MENING. (†) av vederbörande mönstringsförrättare avgivet utlåtande över mönstring. Weste (1807). KrigVAH 1833, s. 277. SFS 1841, nr 43, s. 10. —
-PLATS. (förr) plats där mönstring ägde rum. G1R 25: 146 (1555). ReglInf. 1751, s. 343. Eichhorn Stud. 1: 6 (1869). —
-REGISTER, sbst.2 (sbst.1 se mönster, sbst.3 ssgr). (†) = -rulla 1. G1R 12: 105 (1538). SthmTb. 15/1 1600. —
-RULLA, r. l. f.
1) (förr) mil. till 1 a: vid mönstring använd förteckning över manskap m. m. vid en trupp. Mönsterrulla 28-29/5 1621. TjReglArm. 1858, 1: 85. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 304 (1879). jfr general-mönsterrulla.
2) sjömil. till 1 b: vid mönstring använd förteckning över personal m. m. på krigsfartyg. SjöreglÖrlFl. 1785, § 121. UFlott. 1: 72 (1903).
3) (numera knappast br.) sjöt. till 1 b: förteckning över besättning o. resande på handelsfartyg. Åstrand (1855). SFS 1891, Bih. nr 21, s. 9. Stenfelt (1920; med hänv. till sjömansrulla).
4) i utvidgad anv. av -rulla 1, 2, 3; jfr mönstra, v.2 1 f α. Som Politie-Collegium .. bör .. tvänne gånger om året mönstra de fattige, och deröfver uprätta Mönster-Rullar, .. så (osv.). PH 5: 3635 (1754). Mönsterrulla öfver personalen å afdelningen och föreskrifna böcker enligt förrådsordningen. SJ 4: 486 (1906; efter handl. fr. 1877). SFS 1907, Bih. nr 55, s. 5.
5) (†) i bildl. anv. av -rulla 1, 2, 3; jfr mönstra, v.2 1 f β. De Mönster-rullar iag upsatt (efter hvart och ett insects famjlie) .. på de insecter af mig här i Fäderneslandet igenfunnits uti 10 åhr. Linné PVetA 1739, s. 17. 2SAH 56: 53 (1879). —
(1 b) -SAL. (förr) vid örlogsvarvet i Karlskrona: sal där mönstring ägde rum. 2SAH 34: 281 (1861). VFl. 1931, s. 95. —
-SEDEL. (mönster- 1535—1564. mönstre- 1536) (†) = -rulla 1, 2. G1R 10: 21 (1535). HH XIII. 1: 159 (1564). —
-SKRIVARE. (mönster- 1524—1932. mönsters- 1524. mönstre- 1564)
1) (förr) mil. civilmilitär tjänsteman, urspr. en vid varje kompani (tidigare vid varje fännika), med uppgift att sköta rullföringen o. kassaväsendet; befattningen indragen fr. o. m. 1875. OPetri Tb. 11 (1524; uppl. 1929). Som allenast 5 munsterskrifvare blifva vid hvart regemente .., så (osv.). 2RA 1: 229 (1723). Wägner Lagerlöf 1: 44 (1942).
2) (förr) sjömil. viss civilmilitär tjänsteman om bord på större örlogsfartyg. Munsterskrifvaren (skall tillhandagå) vti alt det, som tilhörer Besättningens kläder och 3 Års persedlar, Munster-Rullor (m. m.). SjöreglÖrlFl. 1785, s. 53. ReglArméenFl. 1788, s. 54.
Ssgr (till -skrivare 1, förr): mönsterskrivar(e)-befattning. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, 1AnfLandtförsv. s. 135.
-indelning. (†) konkret: mönsterskrivares lön; jfr indelning, sbst.1 2. Henel 1735 36 (1736). KrigVAT 1844, s. 547.
-tjänst. —
-VÄRK, sbst.2, n. (sbst.1 se mönster, sbst.3 ssgr). (†) protokoll över mönstring jämte tillhörande handlingar. Weste (1807). Alla till Mönsterverk hörande rapporter och handlingar. KrigVAH 1808, s. 38. Kongl. krigs-kollegii arkiv .. hvarest regementenas mönsterverk från olika tider förvaras. Oscar II V. 2: 44 (1861, 1892).
B (†): MÖNSTERS-SKRIVARE, se A.
C (†): MÖNSTRE-SEDEL, -SKRIVARE, se A.
Spalt M 2115 band 17, 1945