Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NAGLA na3gla2, v. -ade; förr äv. NÄGLA, v. -ade (OPetri 2Post. 73 b (1530: näglader, p. pf.), Bælter JesuH 6: 242 (1760: näglad, p. pf.)); sup. näglt (Kol. 2: 14 (NT 1526)); p. pf. nägld (LPetri ChrPina h 1 b (1572)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) fästa med spikar, spika fast, fastspika; numera nästan bl. dels i religiöst spr., i sht i fråga om fastnaglandet av Kristus vid korset, dels bildl. o. i jämförelser. Kol. 2: 14 (NT 1526). At Iesus negld bleff widh korset. LPetri ChrPina h 1 b (1572). Sombliga pläga nagla thenna Roten (dvs. ebervurtseln) uthi Swijnahoarna. IErici Colerus 2: 220 (c. 1645). Jätten stadnade vid dörren, liksom naglad vid tröskeln. Topelius Vint. II. 1: 360 (1856, 1881). Vid detta (dvs. den dödes ansikte) voro åskådarnes blickar naglade. Rydberg Ath. 177 (1859). (Inner-)Taket framställes af under bjelkarne naglade läkt och kalkputs. TT 1886, s. 153. (Stiernhielm ville i sin Hercules) nagla vid skampålen allt ont eller skengott som bländade. Lindroth Herc. 108 (1913). — jfr FAST-NAGLA.
2) (†) sammanfoga (ngt) med spikar l. nitar; spika ihop; nita samman. At .. (dörren) gick all sönder, thär som hon hade näglader warit. Peringskiöld Hkr. 1: 585 (1697). Då stora (metall-)pjeser skola naglas .., indrifves nageln uti hålet (osv.). Almroth Karmarsch 428 (1839).
3) (†) slå in (en spik i ngt). Spikar näglas i stammen (på kalebassträdet). Oldendorp 1: 179 (1786).
4) [eg. avledn. av NAGEL, sbst.2] (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med (storhuvade) stift (ss. prydnad). Oscar lyfter Cormalos svärd; och tusende ynglingar beundra dess naglade remmar. Ossian 3: 86 (1800).
NAGLA IHOP10 04 l. TILLHOPA040 l. 032. (i fackspr.) till 2: nagla samman. 1Krön. 22: 3 (”23”) (Bib. 1541). —
NAGLA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. (i fackspr.) till 2: fästa ihop med naglar, nita samman. Då man ännu ej kände till skruvar, naglades de olika detaljerna (i bordsuren) samman. Kulturen 1945, s. 28.
Spalt N 33 band 18, 1946