Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NANKIN naŋ4kin l. nan4– l. 32 (na´nkin Weste; na`nngkinn o. na`nntjinn Dalin), äv. NANKING -kiŋ, r. l. m. l. n.; best. -en resp. -et; pl. (†) = (BoupptVäxjö 1784) l. -er (Brelin Resa 38 (1758), Åstrand 2: 110 (1855)) l. -s (PT 1758, nr 70, s. 3, Synnerberg (1815)).
1) (förr) textil. urspr. o. eg. om ett från Kina importerat, vanl. (röd)gult bomullstyg (vävt såsom lärft); vanl. om (gul) imitation (bestående av domestik) av dylikt tyg; förr äv. om stycke av dylikt tyg. Osbeck Resa 135 (1751, 1757). Mantlar af hvitt Nankin. Cook 3Resa 511 (1787). En koffert full med Nankins, Bomullslärfter (m. m.). Lenngren (SVS) 2: 436 (1800). Levertin Magistr. 206 (1900).
2) (i fackspr.) om den nyans av gult som är utmärkande för nankin (i bet. 1); äv. om färgstoff. Westring SvLafv. 2: 136 (1805). (Finger)-Lafven .. gifver Silke en vacker Nankin. Retzius FlOec. 402 (1806). Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 36 (om färgstoff). Sonesson HbTrädg. 867 (1926).
-FÄRG. (nankin- 1860—1871. nankins- 1791 osv.) (i fackspr.) den (rödaktigt) gula färgnyans som kännetecknar nankin. VetAH 1791, s. 298. Grotenfelt Mejerih. 5 (1886). —
-FÄRGAD, p. adj. (i fackspr.) jfr -färg. JournSvL 1797, s. 172. Nankingsfärgadt taft. NJournD 1857, s. 168. Schildt Mille Monark. 23 (1924). —
-GRÅ. (†) av sådan grå färgnyans som kännetecknade vissa äldre sorter av nankin. SthmModeJ 1849, s. 24. —
-GUL. (nankin- 1903. nankins- 1874 osv.) (i fackspr.) av sådan gul färgnyans som kännetecknar nankin. TT 1874, s. 190. Abelin VTr. 100 (1903). —
-GULT, n. (nankin- 1832—1927. nankins- 1928 osv.) (i fackspr.) = -färg. Åkerman KemTechn. 2: 342 (1832). Sahlin SkånFärg. 148 (1928; om ä. förh.). —
Spalt N 85 band 18, 1946