Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NATRIUM na4trium, stundom 302, n. (Berzelius Kemi 2: 57 (1812) osv.), ngn gg r. (Rosenberg OorgKemi 379 (1888)); best. -iumet, äv. -iet (LfF 1915, s. 252); i best. anv. dock vanl. utan slutartikel.
kem. visst silvervitt, glänsande, mjukt metalliskt grundämne som icke förekommer i fritt tillstånd, men som förekommer i stor mängd i naturen i förening med andra ämnen. Lyceum 2: 138 (1811). Starck Kemi 105 (1931). — jfr ARSENIK-, BROM-, JOD-, KLOR-NATRIUM m. fl.
-HYDRAT. (i sht äldre) benämning på natriumhydroxid. Cleve OorgKem. 189 (1873). 3UB 8: 891 (1939). —
-KALKGLAS~02. glas (se d. o. 1) innehållande natrium m. m.; motsatt: blyglas o. kaliglas. 2NF 9: 1270 (1908). Seitz ÄSvGlas 38 (1936). —
-LINJE. fys. i spektrum: gul linje (angivande förekomsten av natrium). Arrhenius Värld. 84 (1906). —
-SILIKAT. natriumsalt av kiselsyra, natronvattenglas. Cleve OorgKem. 195 (1873). Starck Kemi 114 (1931). —
Spalt N 143 band 18, 1946