Publicerad 1946 Lämna synpunkter NAVIGATOR nav1iga3tor2, äv. –a4tor, m.||(ig.); best. -n; pl. -er -gatω4rer. Etymologi [jfr t. o. eng. navigator; av lat. navigator, till navigare (se NAVIGERA)] (mindre br.) sjöt. navigatör. KrigVAH 1851, s. 51. Björkman (1889). Avledn.: NAVIGATORISK10040, adj. sjöt. som har avseende på navigationen, navigerings-. Navigatorisk skicklighet. VFl. 1918, s. 51. — Spalt N 251 band 18, 1946 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se