| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NEBULOSA ne1bɯlω3sa2 l. neb1-, l. -ul-, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 35, osv.) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. nebulos) Frey 1847, s. 280, Bremer Hertha 464 (1856)); förr äv. NEBULOS, r. l. m.(?); pl. -er (se ovan). Anm. Ordet förekom förr äv. i den lat. pl.-formen nebulosæ. SP 1792, nr 158, s. 4 (: Nebulosä). ConvLex. 3: 34 (1824).
astr. töckenaktig (utanför vårt solsystem befintlig) bildning i världsrymden, stjärntöcken; numera om sådan bildning som vid observation icke upplöser sig i stjärnor, motsatt: stjärnhop; förr äv. innefattande stjärnhopar; äv. om den gasmassa (urnebulosa) varur vårt solsystem enligt nebularteorien utbildats. Ljusa, mörka, oregelbundna nebulosor. Planetariska nebulosor, som i mindre instrument te sig ss. runda, planetliknande skivor. (Stjärnbilden) Kräfftan är bekant af een Nebulosa eller Liusstak, som han har mitt på sig. Rålamb 4: 6 (1690). Herschel har beskrifvit den bekanta nebulosans i Orion nuvarande utseende. Cronstrand ÅrsbVetA 1827, s. 10. Dessa kalla himlakroppar, som, utan att själfva uppvärmas, insuga solarnas strålning, äro de så kallade nebulosorna eller töckenstjärnorna. Arrhenius Värld. 93 (1906). HimHavJord 1: 11 (1925). — jfr GAS-, RING-, SPIRAL-NEBULOSA m. fl. — särsk. (i vitter stil) i jämförelser l. bildl. Den stora vestern, som står för mig lik en slags mythologisk nebulosa. Bremer NVerld. 2: 181 (1853). Han ordnade den lösa nebulosa, som Finska konstföreningen var. Ahrenberg Männ. 5: 204 (1910).
-SLÖJA, r. l. f. slöja bestående av en l. flera nebulosor över del av stjärnhimmeln. 2NF 19: 667 (1913). —
Spalt N 259 band 18, 1947