| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NEDFÄLLA ne3d~fäl2a l. (i sht vard.) NERFÄLLA ne3r~, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) NEDERFÄLLA ne3der~, v. -er, -de, -d, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (†) komma (ngt) att falla ned, frivilligt l. ofrivilligt låta (ngt) falla (ned), släppa ned; fälla (tårar, ankar); nedlägga, nedkasta; äv. om träd: fälla (löv); jfr NED, adv. 1, 3, FÄLLA, v. A (särsk. 1, 2, 3, 4, 8 c, 13). Palmchron SundhSp. 231 (1642). Himlen .. neerfäller daglig Tårar. Lucidor (SVS) 245 (1672). En lind, som nedfällt alla bladen. Kolmodin QvSp. 1: 319 (1732). I foran (dvs. fåran) nedfälles skurna eller oskurna potatoes. Gadd Landtsk. 1: 273 (1773). Ulla nedfällde sin söm i knäet. Almqvist TreFr. 1: 35 (1842). En .. ställning, från hvilken timmerstockar och andra tyngder nedfälldes i .. (skeppets) sida. Holmberg Nordb. 163 (1852).
2) bringa (ngt) ned gm fällande (se FÄLLA, v. D, NED, adv. 5); särsk.: bringa (ngt upprättstående o. d.) i lutande l. liggande ställning; sänka ned (ngt som befinner sig i horisontalt läge). Grundell AnlArtill. 2: 37 (c. 1695). Den nedfällda prydliga spetskragen. Atterbom Minn. 26 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Hanarne (på gillerbössor) spännas om aftnarne, och nedfällas om dagarna för att förekomma olycka. Svederus Jagt 86 (1831). Att suffletten (på vagnen) var nedfäld. Palmblad Nov. 4: 172 (1845, 1851). De till hälften nedfällda ögonlocken. Wägner Silv. 9 (1924). — särsk.
a) med avs. på ngt som är (tillfälligt) uppfäst (o. fastsittande med en kant o. d.) l. uppdraget l. upprullat l. dyl.: släppa ned. Om Portarnes uphalande och nedfällande. ReglArméenFl. 1788, s. 102 (rubrik). Vagnsfönsternas gardiner nedfälldes. Almqvist GMim. 3: 174 (1842). Ett litet tvåvåningshus, som alltid hade nedfällda gardiner och stängd port. Linder Tid. 136 (1924). särsk. (†) refl.: falla ned. Ett svart krusflor har nedfällt sig öfver speglarna. Almqvist JK 35 (1835; i bild).
b) mer l. mindre oeg. l. bildl.
α) (†) med avs. på händerna: låta sjunka ned; särsk. i bildl. uttr. betecknande ovärksamhet l. utmattning l. förlamande modlöshet l. inställande av fientligheterna; jfr NEDFALLA 3 b γ, HAND 2 b ζ. Sylvius Curtius 451 (1682). Folkets .. tunga väsende, mulna anleten, och nedfälda händer. BBergius PVetA 1780, 1: 6.
β) (numera bl. tillf.) med avs. på ögonen, blicken o. d.: fälla (se FÄLLA, v. 25), slå ned. Konungen stodh .. med nederfälte ögon. Sylvius Curtius 462 (1682). Elkan Hall 24 (1899).
γ) (†) med avs. på linje: draga (en linje) i rät vinkel mot en annan linje, fälla (se FÄLLA, v. 29). Mört Weidler 185 (1727). König Mec. 6 (1752).
a) (†) med avs. på levande varelse: slå till marken; nedlägga, nedgöra, fälla (se FÄLLA, v. 18 a, 19); ofta liktydigt med: döda. Svart Gensw. G 5 b (1558). Dhe falla Cæsar an, och honom nederfäller. Achrelius Dan. E 4 a (c. 1690). Tvänne gånger hade han .. nedfält med bössan 22 Elephanter, på en enda dag. Thunberg Resa 2: 44 (1789). Gosselman Col. 1: 268 (1828). Dalin (1853). Schulthess (1885).
b) med avs. på träd, skog o. d.: hugga ned, fälla (se FÄLLA, v. 18 b). G1R 27: 205 (1557). 2NF 27: 1459 (1918).
c) (†) med avs. på gräs, säd o. d.: avmeja, hugga; jfr FÄLLA, v. 18 d. Alm(Gbg) 1782, s. 41. jfr: Allt hvad på verldens fagra fält / För deras syn kan glimma, / Af döden varder nederfäldt, / Som strå i skördens timma. Ps. 1819, 459: 3.
d) (†) med avs. på gärdesgård, byggnadsvärk o. d.: riva ned o. d. Helsingius (1587). Blanche Tafl. 2: 161 (1845, 1856).
f) (†) bildl.: slå ned. Hwar är Satan nu ditt Wälde? / Jesus Christus dät nedfälde. Brask Sångl. 87 (1690); jfr Ps. 1819, 109: 5. I .. skolen .. icke af .. motståndet (från de ogudaktiga) låta edert mod nederfällas. Flensburg KyrklT 17 (c. 1875).
4) infälla (ngt i ngt, särsk. i en därför enkom avsedd l. tillpassad fördjupning); infoga; jfr NED, adv. 3, FÄLLA, v. 30. Wallner Kol. 47 (1746). TT 1901, Allm. s. 341. — särsk. med avs. på ornament o. d. som åstadkommes gm att göra en fördjupning i ytan av ngt. Ytorna (av dopfunten) äro finslipade, men alla rosverken lindrigt nedfällda och matta. 2VittAH 21: 203 (1853, 1857).
5) (†) kem. med saksubj.: komma (ngt) att avsätta sig l. lämna (ngt) ss. bottensats l. sediment; äv. i pass. med intr. bet.: avsättas l. avsätta sig ss. sediment, utfällas; sjunka till botten; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om det utfällda ämnet; jfr NED, adv. 1, FÄLLA, v. 9. VetAH 1755, s. 111. Järnhaltige Alkaliske Surbrunnar nedfälla altid en gul ockra. Fischerström 1: 40 (1779). Solution af Järn-vitriol gjorde ingen brun nedfällning. VetAH 1788, s. 113. En nedfäld bottensats. Forssell Stud. 1: 51 (1871, 1875).
6) (†) sänka, minska o. d.
a) i eg. anv.; jfr NED, adv. 6, FÄLLA, v. 25 b. At, genom et stort utlopps gräfvande, nedfälla den långa insjön. Kryger ÅmVetA 1764, s. 22. Ödmann ÅmVetA 1797, s. 15.
b) i oeg. l. bildl. anv.: sänka, nedsätta; jfr NED, adv. 8 b, FÄLLA, v. 25 e, f. PH 5: 3208 (1752). Tullen på Mässings-Tråd nedfälles ifrån 24 Dal. K:mt til 1 R:dr. på Skepp:det. DA 1771, nr 124, s. 1. Nedfäldte priser. SP 1780, s. 948. Värmens strålning, som nedfäller vexternes temperatur flera grader. Agardh Bot. 2: 60 (1832). BL 21: 211 (1855). särsk.: åsätta (mynt) lägre värde. Dalin Hist. III. 2: 251 (1762).
-KRAGE. (numera mindre br.) krage som kan fällas ned l. är avsedd att bäras nedvikt l. liggande. SthmModeJ 1855, s. 96. SDS 1895, nr 73, s. 2. Cederschiöld Väntan 54 (1915). —
-MÖSSA. med nedfällbara brätten l. kanter.
Spalt N 306 band 18, 1947