Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEGLIGENS, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-gence 1684—1933 (: negligenceklausul). -gentz 1641—1662)
Etymologi
[jfr t. negligenz, eng. negligence, fr. négligence; ytterst av lat. negligentia, likgiltighet, vårdslöshet, till negligere (se NEGLIGERA)]
(†) försumlighet, vårdslöshet; uraktlåtenhet; äv.: slapphet. (Svenskarna böra i fråga om krigföringen i Tyskland) iche med negligentz låta falla hvad som med vigilantz (dvs. vaksamhet) är tilförende värfvat. RP 8: 594 (1641). Vid affecterne remarqueras (numera hos svenskarna) en behagelig negligence, dock at rygg, hufvud och knän hållas raka, och ansigtets mouvementer representera en stor del av penséerne. Dalin Vitt. 4: 9 (1730). Ekbohrn (1868, 1904).
Ssg: NEGLIGENS- neg1liʃaŋ2s~ l. näg1– (äv. med eng. uttal) -KLAUSUL. [efter eng. negligence clause] handel. o. sjörätt. i ett konossement införd bestämmelse varigm redare fritar sig från det ansvar som enligt sjörätten åligger honom med avs. på skada som vållas gm fartygsbefälhavares l. besättnings försumlighet. 1NJA 1900, s. 494. Därs. 1933, s. 260.

 

Spalt N 442 band 18, 1947

Webbansvarig