Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEGOCIATÖR ne1gosiatœ4r l. neg1-, l. -ås- l. -ωs-, l. -ö4r, l. 01—, l. NEGOTIATÖR -tsi- l. -si-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-goci- 1792—1936. -goti- 1791—1931. -teur 1791—1809. -tör 1801—1936)
Etymologi
[liksom t. negociateur av fr. négociateur, av lat. negotiator, affärsman, bankir, till negotiari (se NEGOCIERA)]
1) (†) motsv. NEGOCIERA 1: köpman, affärsman. Lindfors (1824).
2) (numera knappast br.) motsv. NEGOCIERA 2 (o. 3): underhandlare l. förhandlare (i statsangelägenhet); sändebud; förmedlare (av en affär), mäklare. PT 1791, nr 78, s. 2. De Ryske negociatörerne hade .. förklarat .., att speciella stadganden .. måste inflyta .. i traktaten. Liljecrona RiksdKul. 171 (1840). 3NF (1931). Hammar (1936).

 

Spalt N 445 band 18, 1947

Webbansvarig