Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEKRO- nek1ro- l. ne1-, l. -rå- l. -rω- (nekrå- Dalin).
Ordformer
(förr äv. necro-)
Etymologi
[ytterst av gr. νεκρο-, till νεκρός, död kropp, lik, besläktat med lat. necare, döda, sanskr. náçyati, förgås, o. i avljudsförh. till lat. nocere, skada (se INNOCENT). — Jfr NEKTAR]
i ssgr: lik-; döds-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: NEKRO-BIOS -biå4s, r.; best. -en. [eg.: likliv, ytterst till gr. βίωσις, liv, till βιόω, lever, till βίος, liv (se bio-)] med. form av vävnadsdöd varvid vävnadsdelarna successivt degenereras o. dö bort; tillstånd vari en vävnad som undergår dylika förändringar befinner sig; jfr nekros a. Hygiea 1866, s. 64. Vävnaden .. är i nekrobios. SvUppslB 19: 931 (1934). —
-HORMON1004. [efter t. nekrohormon, först använt av den tyske botanikern G. Haberlandt 1921] bot. om hormoner som bildas i döende växtceller o. som bl. a. framkalla kärn- o. celldelningar i angränsande vävnader. 3NF 10: 6 (1928).
Ssg: nekrohormon-teori. BotN 1924, s. 94. —
-LOG104, r. l. m. [ytterst av fr. nécrologe, av mlat. necrologium (se nekrologium)]
1) (†) nekrologium; dödslista. ConvLex. (1824). Pfeiffer (1837).
2) (kortare, skriftlig) levnads- l. minnesteckning över en nyligen avliden person, dödsruna. Skriva ngns nekrolog l. en nekrolog över ngn. Hammarsköld (1813) hos Boman Hesiodos Arb. v. Hans nekrolog under ett jätteporträtt i bred svart ram fyllde hela första sidan (i tidningen). Siwertz JoDr. 424 (1928).
Ssg (till -log 2): nekrolog-författare. Ljunggren SVH 2: 258 (1876). —
-LOGI. [ytterst av fr. nécrologie; till nekrolog] (†) nekrolog; äv.: nekrologium. SP 1809, nr 20, s. 1. JernkA 1820, s. 289. ConvLex. (1824; om nekrologium). —
-LOGISK1040. adj. till nekrolog o. nekrologium. Ekbohrn (1904). Nekrologiska notiser. KyrkohÅ 1939, s. 112. —
-LOGIUM -lå4gium, äv. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier. [av mlat. necrologium; jfr nygr. νεκρολόγιον] (om ä., i sht medeltida förh.) inom stift l. kyrka l. kloster upplagd bok vari (kortfattade) anteckningar infördes om de avlidna personer för vilkas själar gudstjänst på bestämda tider skulle hållas; äv. i utvidgad anv., om bok som dessutom innehöll martyrologium, uppbyggliga läsestycken o. d.; jfr död-bok 1. Reuterdahl SKH 1: 425 (1838). Necrologium lundense. Lunds domkyrkas nekrologium. Weibull (1923; boktitel; i utvidgad anv.). —
-MANT osv., se d. o. —
-POL -på4l, äv. -pω4l, r.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet har tidigast anträffats i den gr. formen nekropolis. Böttiger 4: 190 (1857, 1869). [ytterst av gr. νεκρόπολις, eg.: de dödas stad (jfr metropol)] i sht arkeol. i fråga om förh. under antiken: begravningsplats med gravhus o. större monument utanför en stad; äv. i utvidgad anv., om stor begravningsplats av annat slag; gravstad. De egyptiska nekropolerna. Upmark Lübke 176 (1871). En neolitisk boplats med bl. a. en särskild nekropol. Ymer 1938, s. 40. —
-SKOPI1004. (numera mindre br.) med. likbesiktning; obduktion. TLäk. 1832, s. 42. Wernstedt (1935).

 

Spalt N 472 band 18, 1947

Webbansvarig