Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEUTRON nä͡ɯtrå4n l. ne1ɯt-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. neutron; bildat till NEUTRAL efter mönster av sådana ord som PROTON, ELEKTRON o. d.]
fys. elektriskt oladdad partikel med en massa som är ungefär lika med en väteatoms; före denna partikels upptäckt 1931 om hypotetisk partikel av på olika sätt fattad karaktär; jfr NEUTRAL I 3 b. TMatFysKemi 1918—19, s. 56. SvD(A) 1932, nr 330, s. 3. NoK 151: 96 (1943).
Ssgr (fys.): NEUTRON-BESKJUTNING. jfr -bestrålning. Kosmos 1935, s. 89. —
-BESTRÅLNING. bestrålning (av ett ämne) med neutroner. 3NF 22: 1129 (1936). —
-BOMBARDEMANG. jfr -bestrålning. SDS 1945, nr 237, s. 32.

 

Spalt N 525 band 18, 1947

Webbansvarig