| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NICK nik4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
motsv. NICKA, v. 1: hastig böjning med huvudet, enstaka nickning. Serenius (1734; under nod). — särsk.
a) motsv. NICKA, v. 1 a. Kempe Proberugn Dedik. A 4 b (1664). Åh! jag förstår väl dina nickar, Mor. Envallsson Nybygg. 27 (1783). Bergman Mark. 253 (1919).
b) motsv. NICKA, v. 1 c. VRP 1647, s. 248. (Polismästarens vänner) nöjde sig med att gå förbi honom med en nick på huvudet. Hellström Malmros 78 (1931). jfr AVSKEDS-NICK.
c) motsv. NICKA, v. 1 d. Ekblad 247 (1764). Tant Sofie beledsagade hennes ord med många små bifallande nickar. Lundegård Tit. 32 (1892). VFl. 1911, s. 92. jfr BIFALLS-NICK.
d) (numera knappast br.) motsv. NICKA, v. 1 e. Ekblad 247 (1764). Hon steg ett steg tillbaka med en hotande nick emot sin syster. Almqvist DrJ 7 (1834). Cavallin (1876).
Ssgr, se nicka, v. ssgr.
Spalt N 528 band 18, 1947