Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NIELLO niäl4ω l. -o l. -å, r.; best. -n; pl. (i bet. 3, 4) nieller.
Etymologi
[jfr t. o. eng. niello, fr. nielle; av it. niello, av lat. nigellum, n. av nigellus, svartaktig, diminutiv av niger, svart (jfr NEGER)]
guldsm.
1) mörkfärgad massa av silver, bly, koppar o. svavel varmed svarta inläggningar göras på blank botten av metall, i sht silver. AntT 2: 287 (1869). För dekoration (av de gotiska kalkarna) användes ofta emalj och niello. Hellerström Liturg. 36 (1932).
2) metod för dekorering av (i sht mindre) föremål av metall, i sht silver, bestående däri att graverade linjer l. punsade ytor fyllas med niello (i bet. 1). Åstrand (1855). Den under namnet niello kända konst, som i våra dagar bland annat utöfvas i det ej långt från Moskva belägna Tula. SvH 1: 193 (1903). AntT XXI. 3: 32 (1919).
3) (mindre) föremål av metall, i sht silver, dekorerat med niello (i bet. 1). UB 1: 630 (1873).
4) avtryck i svavel l. på papper av en plåt dekorerad med niello (i bet. 1, 2). NF 11: 1086 (1887). SvUppslB 19: 1104 (1934).
Ssgr (guldsm.): (2) NIELLO-ARBETE~020. i sht konkret. ConvLex. 7: 754 (1837). —
(1, 2) -INLÄGGNING ~020. konkret. Öfversidan (av spännet) är .. prydd med nielloinläggningar. AntT 4: 239 (1880). —
(1, 2) -ORNERING. konkret. AntT XXI. 3: 45 (1919). —
(jfr 2) -TEKNIK. Upmark Lübke 401 (1872). Figurframställningar i nielloteknik. SvSlöjdFT 1918, s. 74.
Avledn.: NIELLERA, v., -ing. [jfr t. niellieren, it. niellare] guldsm. till 1, 2: pryda (en metallisk yta) med gravyr l. inpressade linjer o. d. som sedan fyllas med svart färg (se niello 1); ofta ss. vbalsbst. -ing, konkret. Almroth Karmarsch 519 (1839: Nielleringen). Sköldbucklor af nielleradt silfver. Anholm Gog 199 (1895). Fornv. 1935, s. 187.
Ssgr: niellerings-konst(en). TT 1871, s. 57.
-värkstad. Rydberg Vap. 82 (1891).

 

Spalt N 542 band 18, 1947

Webbansvarig