Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NIT ni4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. nitte, nit; av t. niet, niete, till nieten (se NITA, v.2)]
i sht tekn. metallbult varmed man vid nitning fäster två föremål vid varandra; nitnagel; äv. (i fackspr.) koll.: nitnaglar, nitar; äv. i utvidgad anv., t. ex. om träplugg som i ena ändan är försedd med huvud o. i den andra göres tillräckligt tjock gm kilning. HovförtärSthm 1767, s. 3932. Diverse Spik och Nit. BoupptVäxjö 1900. De gamla portarna (till kyrkan) utgjordes av mindre, med ett stort antal nitar sammanhållna stycken av järnplåt. KyrkohÅ 1936, s. 216. — jfr BLÄCK-, HÄFT-, KOPPAR-, STÅL-, TRÄ-NIT m. fl.
Ssgr (i vissa fall äv. anslutna till nita, v.2; i sht tekn.): NIT-AVSTÅND~02 l. ~20. mellan nitarna i ett nitförband (räknat mellan nithålens mittpunkter). Smith (1917). —
-BLÄCK. stycke plåt som sättes kring den ända av en nit som skall stukas. SvTyHlex. (1851). JernkA 1861, s. 153. —
-BRICKA. plåtbricka l. plåt- l. järnring som sättes omkring den ända av en nit som skall stukas; jfr klink-bricka. Fornv. 1913, s. 281. —
-BRODD, se sp. 571. —
-DIAMETER. nithålsdiameter. SFS 1916, s. 1079. —
-FÖRBAND. gm nitar åstadkommen hopfogning; jfr förband 2 c. TT 1874, s. 95. —
-FÖRBINDNING. = -förband. TT 1873, s. 38. —
-HUVUD. huvud (särsk. sätthuvud) på nit; äv. i utvidgad anv., om liknande huvud på träplugg o. d. TT 1873, s. 242. Key HjälpDSjälv 98 (1917). —
-HÅL, n. hål för nit. Stål Byggn. 1: 306 (1834).
Ssg: nithåls-diameter. SFS 1919, s. 357. —
-JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 571). järn använt till nit(ar); järn i form av nit(ar). TT 1891, s. 175. SFS 1916, s. 1079. —
-PRESS, sbst.1 (sbst.2 se sp. 571). ett slags smidesmaskin för tillvärkning av nitar. 2UB 6: 181 (1904). —
-RAD. rad av nitar. JernkA 1867, s. 223. —
-SKALLE. sätthuvud l. sluthuvud på nit. TT 1901, V. s. 9. FFS 1930, s. 489. —
-SKIVA, r. l. f. (numera föga br.) jfr -bläck, -bricka. Spak HbFältartill. 152 (1873). SvH 1: 163 (1903). —
-STANS. stans varmed man vid nitning bearbetar sätthuvud l. sluthuvud av en nit till önskad form. JernkA 1886, s. 446. —
-ÄSSJA. för uppvärmning av nitar vid varmnitning. MeddSlöjdF 1900, 2: 86.

 

Spalt N 567 band 18, 1947

Webbansvarig