Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NITRAT nitra4t, n.; best. -et; pl. = (WoJ (1891) osv.) l. -er (Gadolin, osv.).
Etymologi
[jfr t. nitrat, eng. o. fr. nitrate; till lat. nitrum (se NITRUM)]
kem. o. miner. vart särskilt av salpetersyrans salter; jfr KVÄVE-SALT. Gadolin InlChem. 82 (1798). Starck Kemi 64 (1931).
Ssgr: NITRAT-ASSIMILATION. bot. o. lant. (en växts l. jordens, av bakterier förorsakade) assimilation av nitrat. LAHT 1918, s. 363. —
-BAKTERIE. biol. vid nitrifikation värksam bakterie som gm syrsättning förvandlar nitrit till nitrat. 2NF (1913). LAHT 1923, s. 531. —
-HALT, r. l. m. Otillfredsställande nitrathalt i marken. LAHT 1924, s. 368. —
-HALTIG. Nitrathaltig mark. KemT 1909, s. 30. —
-JON. kem. envärd negativ jon av en atomgrupp som innehåller kväve o. syre. NoK 53: 127 (1926). —
-RIK. om jord: rik på nitrat. BotN 1921, s. 63.

 

Spalt N 573 band 18, 1947

Webbansvarig