| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NITÄLSKA ni3t~äl2ska, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE; -ARE (se avledn.).
1) (†) med obj.: (brinnande) älska (ngn, så att man icke tål rivaler l. så att man söker befordra hans bästa); söka vinna (ngn); äv. med sakobj., dels: (ivrigt) söka befrämja (ngt), dels: vara (synnerligen) mån l. angelägen om (ngt); jfr NIT, sbst.3 2, 4. The nijtälska idher icke retteligha, vthan wilia dragha idher j frå migh, athi skolen nijtälska them. Gal. 4: 17 (NT 1526; Bib. 1917: Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver). Iagh nijtelskar idher j Gudz nijt. 2Kor. 11: 2 (Bib. 1541; NT 1526: iach elskar idher j gudz kerleek; Bib. 1917: jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar). Huru .. k. Gustaff Adolph .. hafver denne konungslige academien (dvs. Uppsala universitet) af Gudz ordz och lofflige konsters nijtelskande .. grundat och nådigst donerat, E. Excell:tz .. icke okunnigt är. OxBr. 12: 88 (1641). Att erkebiskopen högeligen nitälskade, det inga underdåniga önskningar borde göras. HH XXV. 2: 111 (1812). Hvarje sitt fosterland nitälskande medborgare. CFDahlgren 4: 170 (1831).
2) abs. l. intr.
a) (i bibeln) om Gud; dels i finit form, ss. uttr. för att Gud brinnande älskar människorna o. söker befordra deras bästa, dels i p. pr. i adjektivisk anv.: som icke har överseende med dem som tillbedja ngn annan gudomlighet l. handla orättfärdigt; jfr NIT, sbst.3 3. Iagh är .. en nijtelskande Gudh, som heemsöker fädhernars misgerningar offuer barnen. 5Mos. 5: 9 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Kom ihog, att Gud är en förtärande Eld, och en Nytälskande Gud. Fernander Theatr. 213 (1695). Jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar. 2Kor. 11: 2 (Bib. 1917); jfr b.
b) (i högre stil) om människa: vara fylld av (brinnande) iver, särsk. iver att arbeta till förmån för ngn l. ngt; ivra (för ngt), ivrigt arbeta (för ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. för; jfr NIT, sbst.3 4. Så är nw wäl gott nijtälska vthi thz gott är altijdh, och icke allena thå iach tilstädhes är. Gal. 4: 18 (NT 1526). (Konsistorium) beklagar .. det han icke synes nitälska visliga. KyrkohÅ 1939, s. 245 (1782). Nitälsken för Sanning och Gudaktighet, men med nitet af ett urskiljande förstånd och ett älskande hjerta. Lehnberg Pred. 2: 52 (c. 1800). Jag var en man som nitälskade för Gud, såsom I allasammans i dag gören. Apg. 22: 3 (Bib. 1917). Birgittas kritik mot de andligas leverne vann genklang hos alla som nitälskade för kyrkans bästa. SvKyrkH 2: 237 (1941). (†) The iach elskar them aghar iach och nepser, Så nijtelska nw och bätra tigh. Upp. 3: 19 (NT 1526; Bib. 1917: gör nu bättring med all flit). — särsk.
α) i p. pr.: som är fylld av l. visar l. vittnar om iver l. ivrigt bemödande, ivrig, nitisk; ofta i uttr. nitälskande för (stundom om) ngt. Phrygius HimLif. 5 (1615). En så Christelig åhoga och nitälskande omsorg för Guds tjänst och desz alfwarliga idkan. HC11H 2: 65 (1679). År 1817 färdades i mellersta Sverige den om finnkulturen varmt nitälskande finske studenten Carl Axel Gottlund. SvNat. 1934, s. 76.
β) (numera knappast br.) i uttr. nitälska (e)mot ngt, ivrigt arbeta mot ngt. Wallquist EcclSaml. 5—8: 392 (1772). Han, som .. kraftfullt nitälskat mot enväldets och aristokratiens förtryck. Arwidsson Schönberg XXXV (1849).
1) (i bibeln o. därav påvärkat spr.) Guds starka kärlek till l. oavlåtliga omsorg om människorna (l. en viss kategori av människor) resp. Guds vrede mot de orättfärdiga; jfr nitälska 2 a. Thetta skal Herrans Zebaoth nijtelskan göra. Jes. 9: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: Herren Sebaots nitälskan skall göra detta). När jag så uttömmer min förtörnelse på dem, skola de förnimma att jag, Herren, har talat i min nitälskan. Hes. 5: 13 (Bib. 1917). Jag har stor nitälskan för Jerusalem och Sion. Sak. 1: 14 (Därs.). O Gud, du densamme förbliver, / Och god är din nitälskans glöd. Ps. 1937, 533: 2.
2) (i högre stil) om brinnande iver hos en människa (särsk. iver att befrämja ngt l. att arbeta till förmån för ngn l. ngt); förr äv. med objektiv gen., angivande ngt som man vill befrämja osv.; stundom närmande sig l. övergående i bet.: förbittring; jfr nitälska 1, 2 b. Mijn nijtelskan hadhe mich när förgiort, at mine mootstondare förgäta tijn ord. Psalt. 119: 139 (öv. 1536; Bib. 1917: Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord). Tins hwsz nijtelskan vpfräter migh. Därs. 69: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: Nitälskan för ditt hus har förtärt mig). Ibland the Ewangeliske Kyrkiones Tienare i Regenszburg woro fem Personer, skarpsinnige och temmeligen lärde Män, men aff en sådan Nijtälskan, som icke war effter Förnufftet. Schroderus Os. III. 2: 307 (1635). Vetenskapssocieteten i Upsala .. omfattade svenska språket med synnerlig nitälskan. Wieselgren SvSkL 4: 18 (1847). Filip (II av Spanien) hade år 1568 skickat ett nytt sändebud till England, Don Guerau de Spes, en man som brann av katolsk nitälskan. Grimberg VärldH 9: 386 (1940). särsk.
a) (numera knappast br.) i förb. med en inf., förr äv. med en att- sats. (Översten) bör som en krigsman draga nitälskan, at icke krigsordningen må varda förslögat. Gustaf II Adolf 49 (c. 1620). (Jag) fattades af en stark nitälskan, att förmå kreaturet att stiga upp. Hwasser VSkr. 1: 7 (1852).
b) i uttr. (hava) nitälskan för, stundom om (förr äv. till l. över) ngt. Gustaf II Adolf 153 (1617). Nijt elskan til rättwijsan. Bullernæsius Lögn. 277 (1619). (Spanjorerna) hafwa vthi gemehn en stoor Nijtälskan, öfwer sin Catholiske Religion. Brask Pufendorf Hist. 75 (1680). Then nijtälskan, som iag för tit huus mond hafva. Rosenfeldt Vitt. 121 (c. 1690). Brandsynemännen .. ha nu som bekant stegrat sin nitälskan om de arbetsvilligas trevnad ända därhän, att (osv.). Hellström Malmros 72 (1931).
c) (numera knappast br.) i uttr. nitälskan (e)mot ngt. Stoor hiertans nytelskan emoot Gudh och wår nästas welfärdh. Bullernæsius Lögn. 278 (1619). (Katarina II:s) nitälskan mot den revolutionära smittan var mindre vidskeplig än andra samtida monarkers. Tegnér Armfelt 2: 205 (1884). —
NITÄLSKARE, m.||ig.
2) (i bibeln) om Gud, för att beteckna att han icke har överseende med att man tillbeder någon annan gudomlighet; jfr nitälska 2 a. Tu skalt icke tilbidia en annan Gudh, ty Herren heter en nijtelskare, therföre at han är en nijtelskande Gudh. 2Mos. 34: 14 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917).
3) (i högre stil) person som nitälskar för ngt; vanl. i uttr. nitälskare för, stundom om ngt; förr äv. med objektiv genitiv, i uttr. ngts nitälskare; jfr nitälska 1, 2 b. PErici Musæus 3: 155 a (1582). Rettwijsones nijtelskare. Bullernæsius Lögn. f 1 a (1619). Våra dagars nitälskare om samhällets olycksbarn. Strindberg SvFolk. 1: 421 (1882). Bisk(op) Emporagrius, den stränge nitälskaren för ren lära. Hagström Herdam. 1: 403 (1897). —
NITÄLSKELIG, adj. (†) med abstrakt huvudord: som visar l. röjer nitälskan, nitisk; jfr nitälska 2 b. Den Zel och NijthElskelige Omsorgh för Gudz ordz och then rena Lutteriske lährans här i stifftet .. widh macht Bij behållandhe. VDAkt. 1689, nr 1050. —
NITÄLSKEN, adj. (†)
1) om Gud: som håller på sin egendom, som icke vill dela med sig; jfr nitälska 1, 2 a. (Vi äro Guds) Egendom wordne, Theszlikes är han nijtelsken, och ingaledes giffuer androm sina äro och sitt Arff. AAAngermannus Tillegn. A 4 b (1587).
2) i uttr. vara nitälsken om ngt, nitälska för ngt; jfr nitälska 2 b. Then som nijtelsken, om sin och sins nästes welfärdh retteligen wara will, han förskiuter .. thenna werldennes onda. Bullernæsius Lögn. 323 (1619).
Spalt N 578 band 18, 1947