| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOBILITET nob1ilite4t l. nωb1– l. nω1– l. nå1-, r. l. f.; best. -en.
1) (†) egenskapen att vara adlig, adelskap; adlig värdighet. RP 5: 97 (1635). Edre Tappre Förfäder, som genom Ähra och Dygd .. sigh nobilitet, grad och förmon förwärfwat hafwa. Gezelius ASilfversparre D 2 a (1665). SvRiksd. I. 3: 363 (1668).
2) (numera bl. ngn gg om fornromerska förh.) adel; adelsstånd. NAv. 22/11 1655, nr 2, s. 3. En sympati (för den äldre adeln), som den nyare nobiliteten .. icke åtnjuter. Rydberg KultFörel. 1: 47 (1884). 2NF 29: 711 (1919).
Spalt N 599 band 18, 1947