Publicerad 1947   Lämna synpunkter
-NOM -nå4m, sbst. o. adj.; ss. sbst. m.||ig. l. (i bet. I 3) r. l. m.; best. -en; pl. -er; ss. adj. med adv. -T.
Etymologi
[jfr t. -nom, fr. -nome, lat. -nomus; ytterst av gr. –νόμος, –νομός (jfr νόμος, sed, lag), i avljudsförh. till νέμω utdelar, ordnar (se NEMESIS). — Jfr -NOMI, -NOMISK]
I. sbst.; i ssgr betecknande
1) person som förhåller sig så l. så gentemot sedelagen; se ANTI-NOM.
2) person som ägnar sig åt l. är hemmastadd i ngn viss kunskapsgren o. d.; se AGRO-, ASTRO-, EKO-, GASTRO-NOM.
3) instrument för mätning av tids- l. taktmått; se METRO-NOM.
II. adj.; i ssgr med bet.: som grundar sig på l. rättar sig efter (så l. så beskaffade) lagar; se AUTO-, HETERO-NOM.

 

Spalt N 634 band 18, 1947

Webbansvarig