Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NORDER, adv. o. adj. oböjl.
Etymologi
[fsv. nordher, adv., motsv. isl. norðr, t. norder; liksom fsv. nor(r), adv., nordh, adv. o. sbst., av ett (icke anträffat) ä. norþr; se vidare NORR; jfr NORDRE, NORDAST]
(†)
I. adv.: (i l. åt) norr. SkrGbgJub. 6: 204 (1590). En gång (råkade) tre man norder om Karlsöarna ut för en grundstorm med hög sjö. Säve HafvSag. 76 (1880).
II. adj.: som befinner sig i norr, nordlig. Thenna .. winter for Röngwald Jarl then Norder wägen om Ödet. Peringskiöld Hkr. 1: 85 (1697; isl. orig.: for .. et idra um œiþ).
Ssgr (anslutna på en gång till I o. II, †): NORDER-BREDD. [jfr t. norderbreite] nordlig bredd. 45 Grader Norderbredd. Rosenfeldt Nav. 31 (1693). —
-DEKLINATION. nordlig deklination (se d. o. I a). Rosenfeldt Nav. 41 (1693). Rajalin Nav. 341 (1728). —
-ENGELSKT, n. jfr nord-engelskt. TullbSthm 25/10 1571. KlädkamRSthm 1599 A, s. 12 a. —
-KLÄDE. jfr nord-engelskt. KlädkamRSthm 1610 A, s. 21 b. Lind (1749; under norder-laken). —
-LAKAN l. -LAKEN. [jfr ä. t. norderlaken] jfr nord-engelskt. TullbSthm 14/10 1557. OxBr. 11: 736 (1640). —
-LAND. [jfr ä. t. norderland] land l. trakt med nordligt läge; jfr nord-land. HSH 9: 207 (1651). Risingh KiöpH 6 (1669). —
-POL. [jfr ä. t. norderpol] = nord-pol 1. Rosenfeldt Nav. 41 (1693). Hiärne 2Anl. 135 (1706). —
-SIDA. [jfr ä. t. norderseite] nordsida. På Nordersidan wid thet Swarta Hafwet, är thet stora, eller thet kalla Swea Riket belägit. Peringskiöld Hkr. 1: 1 (1697). —
-TORSK. torsk från Nordsjön? OxBr. 11: 818 (1645). Stiernman Com. 6: 540 (1718).
Avledn.: NORDERLIG, adj. [jfr d. norderlig] (†) nordlig; norra. De Norderlige Vikarne (av Vättern). Tiselius Vätter 1: 67 (”97”) (1723). Serenius (1741).

 

Spalt N 671 band 18, 1947

Webbansvarig