| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NORRA nor3a2, förr äv. NÖRRE, adj.; komp. (†) -are (Serenius EngÅkerm. 6, 185 (1727), Porthan BrCalonius 130 (1794)); superl. (†) -ast (VetAH 1750, s. 120, Svea 1: 96 (1824)) l. -est (Rosenfeldt Nav. 95 (1693), Sjögren Journ. 30/8 1787); adv. superl. (†) -est (SUFinlH 5: 266 (1618)).
vänd l. riktad mot norr; belägen l. befintlig l. placerad i norr (l. i den del av ngt som ligger åt detta håll); nordlig (se d. o. 1); förr äv.: utmärkande för ett nordligt område; numera bl. ss. attributiv bestämning till ett sbst. (vanl. en sg.) i bestämd form l. bestämt av en gen. l. ett possessivpron. I norra delen av ngt. På norra sidan av l. om ngt. Norra Sverige. Vår norra gräns. Norra halvklotet, polcirkeln, ishavet. Norra stambanan, svensk statsbana från Stockholm norr ut. Th[et] øffu[er]ste hus[et] paa nørre sidone j søtegu[m]mo g[re]nd. OPetri Tb. 6 (1524). Then andre (delen av Uppsala) på nårra och östra sijdan (av ån) kallas svartbecken. Bolinus Dagb. 54 (1670). Norrare climat. Serenius EngÅkerm. 185 (1727). Norra segelleden i Mälaren. De Geer Minn. 2: 246 (1892). En ung fänrik .. begravdes på norra kyrkogården i Söderås. Hellström Malmros 45 (1931). — särsk.
a) i namn på vissa regementen i norra Skåne; numera bl. (se dock anm.) i uttr. (Kungliga) norra skånska infanteriregementet. Norra Skånska Cavallerie Regementet. ResolKrigsbef. 20/2 1739, s. B 1 b. Norra Skånska Regementet. SvStatscal. 1815, s. 122. Därs. 1947, s. 325. Anm. Vard. kallas norra skånska infanteriregementet äv. norra skåningarna.
b) [jfr östsv. dial. norrnävad, vänsterhänt, norrnäve, vänsterhänt person] (i vissa trakter, vard.) bildl., om hand: vänstra. Herrn håller ju en sedel i norra näfven? Sparre Sjökad. 258 (1850). Egäntligen skulle du ha på plytet, .. men ja har fått fel på norra kardan. Engström Kryss 174 (1912).
Ssgr, se norr ssgr.
Spalt N 688 band 18, 1947