Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NORVEGER, m.; anträffat bl. i pl. =.
Ordformer
(norwäger)
Etymologi
[efter t. norweger, norrman, till Norwegen, Norge, till isl. Norvegr, Norge (se NORVAGISERANDE)]
(†) norrman. Widekindi G2A 101 (c. 1676). —

 

Spalt N 698 band 18, 1947

Webbansvarig