| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOTA nω3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Dalin Arg. 1: 8 (1732, 1754), VetAH 1740, s. 407, Wikforss 2: 238 (1804)). Anm. Ordet förekommer tidigast (i bet. 2) i lat. form: (Lat.) Notare alterum vernaculæ locutionis, (sv.) Giffua then andra asinum eller notam för thz han talar swensko. VarRerV 42 a (1579). Jfr anm. under 3.
1) (†) märke; kännetecken, särmärke. Biurman Brefst. 156 (1729). Den Nota, som skal sättas öfver å och ä. SvMerc. 3: 703 (1757). Biberg 2: 92 (c. 1820). — särsk.
a) [jfr nylat. nota characteristica] om särskiljande kännetecken hos djur. VetAH 1740, s. 407. (De två exemplaren av fisken) hafva begge sin röda fläck inuti gomen som på detta species är en infallibel nota. MKæhler (1754) hos Linné Bref I. 8: 147.
b) bildl., med tanke på kvaliteten: märke (se MÄRKE, sbst.1 6 slutet). (Teologen Semlers skola) har många aktade och aktningsvärda namn, .. men också andra af mindre god nota. Reuterdahl InlTheol. 34 (1837).
2) (†) om tecken som angiver att man kritiserar ngt, ”bock”. Då går det långt, när dumma, oförståndiga hufvuden göra sig en oförnuftig ära af, at sätta sina Noter vid en Skrift, som de icke mer förstå än (osv.). Dalin Arg. 1: 8 (1732, 1754). — särsk. bildl., om (klandrande) anmärkning; glosa; insinuation; äv.: ”fläck” (jfr FLÄCK, sbst.1 2 a). Dryselius Måne 418 (1694). Det är et artigt mode i Paris, at man kan biuda fruntimmer in på et caffehus utan at folket gör några noter därvid. Wallenberg (SVS) 1: 130 (1769). Äfven en Particulier, som omgås med .. (sändebuden i Venedig), får snart en nota på sig, och gör en slät figur. Björnståhl Resa 1: 440 (1772). Wikforss 2: 238 (1804).
3) (skriven l. tryckt) anteckning om ngt, t. ex. en affärstransaktion; förr äv. om kort översikt (över ngt), promemoria; numera nästan bl. i affärsspr. Zettersten AnmMynt 115 (1771). Då Herr Professoren reser till stället, skall jag be att omständeligare få gifva en nota härom (dvs. om anläggandet av blekerier). JGGahn (1811) hos Berzelius Brev 9: 58. Fondhandlare, som avslutat affär å börs, skall däröver uppgöra nota. Hernberg Rättsh. 277 (1922). — jfr DISKONT-, DISKONTERINGS-, INSÄTTNINGS-, KÖP-NOTA m. fl. — särsk.
a) (†) handel. i uttr. giva l. taga (ngt) i nota, skriftligen giva (ngt) i uppdrag l. beställa (ngt) resp. erkänna (ett uppdrag l. en beställning). Åstrand (1855). Dens. 2: 130.
b) i ngt visst syfte uppgjord förteckning l. lista över föremål o. d.; numera, ss. enkelt ord, bl. i fråga om hushållsangelägenheter. Schück VittA 5: 199 (i handl. fr. 1760). Den förståndiga Hedda .. / .. gick till sin fru, der i salen hon träget / Räknade kläder till tvätt och skref dem i ordning på nota. Runeberg 1: 62 (1832). En nota på specerier, som skulle komma att gå åt för året. Almqvist JK 107 (1835). Glöm icke att skicka mig den begärda Notan på hvad du har i vers och prosa af mig. Tegnér (WB) 9: 465 (1842). — jfr FRÖ-, KLÄD-, TVÄTT-NOTA m. fl. Anm. till 3. Den lat. oblika formen notam användes i uttr. ad l. till notam i vissa uttr. a) (†) föra l. taga (ngn l. ngt) till notam, notera (ngn l. ngt), taga till protokollet. När Saken .. hoos Borgmäst(aren) är angifwen, och han then til notam fördt hafwer. SthmStadsord. 1: 62 (1637). Därs. 101 (1654). At sådant måtte till notam tagas in protocollo. VRP 7/11 1722. b) taga (ngt) ad notam, bildl.: taga (ngt) i akt (o. rätta sitt handlingssätt därefter), taga hänsyn till (ngt), taga (ngt) i övervägande. Stiernman Riksd. 1258 (1655). Det vore olyckligt om man toge hans instruktioner ad notam. Lagerkvist Teat. 169 (1918). Biskoparna togo .. prästernas skrivelse ad notam, men dess överdrifter .. gingo dem till sinnes. KyrkohÅ 1939, s. 177.
4) kortfattad räkning på en skuld, i sht sådan som omedelbart betalas. VDAkt. 1792, nr 100. Paul ringde på uppasserskan (på hotellet) och begärde sin nota. Strindberg Utop. 160 (1885). Det (blev efter middagen på restaurangen) meningsutbyte mellan Sven och Rotter om hvem som skulle betala notan. Grebst Grängesbg 142 (1908). — jfr KROG-, RESTAURANG-NOTA m. fl.
Spalt N 719 band 18, 1947